Jag tror inte på att ångra saker, egentligen. Men det klart att jag gör det. Ångrar en del saker. Framför allt från tonåren och upp till 25 års åldern. Tex ångrar jag rätt många av de pojkar jag pussat i osäkerhet. Och jag ibland har lagt liiite för mycket tid på att jaga pojkar (i bekräftelse) istället för att hitta mig själv och bara ha kul.
Men generellt så är det ingen ide att ångra tycker jag. Gjort är gjort. Men en fånig sak hände i gymnasiet som jag till denna dag inte har kunnat släppa. Jag hade en ljudlärare som kände en skivbolagsgubbe. Min högsta dröm då var att jobba på ett skivbolag (mångas dröm på 90talet tror jag). Min lärare, Lasse, hade snackat med dem om praktikplats och de ville att jag skulle ringa och berätta lite om mig själv så skulle de om det gick att fixa nåt. I princip tror jag att jag hade fått praktikplatsen. Om inte för mitt usla självförtroende. Alla frågor han ställde svarade jag konstigt på. Som om jag inte ville ha praktikplatsen. Och när han frågade om jag lyssnade mycket på musik (vilket jag gjorde, löjligt mycket) så svarade jag att nja, bara sånt jag tyckte var bra. Och när han frågade vad det var så svamlade jag nåt om indie och blev sen tyst. Han måste ju tänkt att jag var lite bakom flötet. När vi lagt på mådde jag illa av nervositet och insåg snart att samtalet gått riktigt dåligt. Om jag bara haft lite självförtroende och varit mig själv hade det gått galant. Men icke.
Det blev ingen praktikplats på skivbolag. Min bästis då fick det och fortsatte sin karriär där och jobbade i många år med alla Sveriges stora band som AnR. Jag var gruvligt avundsjuk i många år Men. Det är klart. Då hade jag kanske inte flyttat till London, haft ett liv där och testat allt jag gjorde där.
Min lärare Lasses band
Men generellt så är det ingen ide att ångra tycker jag. Gjort är gjort. Men en fånig sak hände i gymnasiet som jag till denna dag inte har kunnat släppa. Jag hade en ljudlärare som kände en skivbolagsgubbe. Min högsta dröm då var att jobba på ett skivbolag (mångas dröm på 90talet tror jag). Min lärare, Lasse, hade snackat med dem om praktikplats och de ville att jag skulle ringa och berätta lite om mig själv så skulle de om det gick att fixa nåt. I princip tror jag att jag hade fått praktikplatsen. Om inte för mitt usla självförtroende. Alla frågor han ställde svarade jag konstigt på. Som om jag inte ville ha praktikplatsen. Och när han frågade om jag lyssnade mycket på musik (vilket jag gjorde, löjligt mycket) så svarade jag att nja, bara sånt jag tyckte var bra. Och när han frågade vad det var så svamlade jag nåt om indie och blev sen tyst. Han måste ju tänkt att jag var lite bakom flötet. När vi lagt på mådde jag illa av nervositet och insåg snart att samtalet gått riktigt dåligt. Om jag bara haft lite självförtroende och varit mig själv hade det gått galant. Men icke.
Det blev ingen praktikplats på skivbolag. Min bästis då fick det och fortsatte sin karriär där och jobbade i många år med alla Sveriges stora band som AnR. Jag var gruvligt avundsjuk i många år Men. Det är klart. Då hade jag kanske inte flyttat till London, haft ett liv där och testat allt jag gjorde där.
Så egentligen. Kan jag inte ens ångra det. Det som jag när jag tänkte länge och hårt, var det enda jag egentligen ångrade.
Min lärare Lasses band
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar