Mina skor är köpta i Polen när jag var där sommaren 2005. De skaver och gör ont och jag minns att jag inte var helt nöjd efteråt, men Magda och hennes mamma var otåliga. Det hade regnat och mina fötter blev kalla och blöta där vi gick ärenden i Wroclaw city. När vi gick in i shoppingcentrat bad jag att få gå och kolla på ett par nya skor. Jag la mina trasiga, högt älskade, gamla ballerina i lådan de nya kom i och gick tveksamt ut i regnet i de nya. Jag sa inget till Magda. Hon skulle bara tycka att jag var jobbig. Det tyckte hon nog redan, det hördes på tonen hon använde i samtalet med sin mamma där de gick bredvid mig och pratade polska med varann utan att Magda någonsin översätte ett ord åt mig. Som de hade gjort sen jag anlände 3 veckor tidigare och skulle fortsätta göra hela sommaren. Fram tills den dagen så jag såg dem båda sista gången, när jag skräckslagen återvände till Magdas lägenheten för att hämta mina sista tillhörigheter.
Det kommer jag att tänka på idag. I mina obekväma men rätt snygga skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar