...hade jag ett tema. Det var inte helt oväntat ROSA. Linda hade nästan rätt. Jag hade ett färgtema denna vecka oxå, men helt utan att jag tänkte på det! Inte så svårt att gissa om man bara kollar på mig...
När man inte är nöjd med helheten får man se till detaljerna... Halsband: en salig blandning av presenter, fynd och krimskrams. Annars: Skor: hasbeen Strumpbyxor: ?? Klänning: Indiska Top: HM
Det händer väldigt sällan, men idag funkade det inte framför garderoben och jag är inte spciellt nöjd med paltkombinationen. Jag skyller allt på vädret. Är det vår? Är det sommar? Är det vinter? Dessutom tappade jag mina skor på kortet. Så de fick ett eget litet kort. Men imorron ska jag få till det. Hitta det jag tappade idag.
I torsdags gick min blommiga topp bananas och började hänga med min kollega Jocke. De såg ut att trivas ihop. Tidigare på dagen hade jag sett rätt så fånig ut i den, däremot ser ju Jocke ganska stilig ut, så jag hade full förståelse för toppens flykt från mig.
...och har idag köpt The Cardigans, Best of och en skiva med The Sundays på Pet Sounds. J och jag skrattade när vi kom ut, eftersom han köpt en Stone Roses skiva samt en med Sonic Youth. Alla banden vi köpt skivor med hade sin höjdpunkt under indie's glansdagar på det ljuva 90talet (utom Stone Roses förstås, fast de var ju gigantiska i Indiesverige på 90talet). Vi skrattade åt att vi tillhör en förlorad tid, en tid då man köpte skivor i affärer...
Jag måste erkänna att det är med viss stolthet som jag visar upp mitt dagsverk. En av två likadana klänning jag köpte förra sommaren har nu fått nytt liv med hjälp av en gammal gardin, lite tålamod och en symaskin. Vad tycks?
Gårkvällen spenderas med fantastiska människor, delvis utomhus, i solen! Jag förstår inte hur vi har överlevt utan dessa dagar sen i sommras. Jag kan inte i ord förklara vilken härlig känsla jag hade i kroppen hela kvällen. Många spännande saker pratades om, fina människor fick man krama om och roliga nyheter satte guldkant på den redan fina kvällen.
Idag lunchade jag med världens finaste Cissi. Hon är så talangfull att man blir alldels matt. Och alltid väldans fint klädd. Och detta säger jag inte för att hon eventuell är inne och kikar här nu :) Nej, det är den hela oförklädda sanningen.
Och nu lyssnar jag på gamla NKOTB hits. Det är härligt med fredagar, är det inte?!
Ovan? Jo, det är mina hemma gjorda chockladorgasmer. Smälter 75% chocklad (eller vad man föredrar för %-halt), lägger en massa naturella nötter och frön i botten på muffins formar och häller sen i ett par teskedar choklad. Tunt är ledordet. Ojoj va gott det blir..!
Spännande! Det var sorgligt när Modette försvann. Men här kommer något väldigt intressant. Ett livsstils magasin, som lovar mycket mode, med ekologisk inriktingt. Jag är förväntasfull. Minst sagt. Läs lite mer här och här.
Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker om människorna, stämningen och humorn. Jag kan inte tänka mig en bättre arbetsplats.
Men. De sista månaderna har varit allt annat är lätta. Jag har varit nere av många anledningar, en del som man inte helt lätt kan prata med folk om, såna som man knappt kan sätta fingret på själv. En del som man vet om men som är så tunga att man inte vet hur man ska börja. Och jag har inte direkt haft nån att prata om det med (förutom J). Det underlättar inte.
Och. Det yttrar sig tyvärr i att man känner sig grå inuti och det blir svårt att vara glad, pratig och trevlig. Man vill, men det går inte. Jag har förbannat mig själv många kvällar för att jag inte kunnat hålla minen på dagen, för de som utsätts för det har ju ingen aning. Det vet ju inte vad som händer i mitt huvud. Vad som gör ont i mitt bröst. Det ser bara en trumpen recepetionist, en tjurig ekonomiassistent.
Så. Förtydligande. (Till dem eventuellt, om de skulle surfa in :) Till er. Dig. Du som läser. Ibland är nån konstig och tjurig på jobbet. Fråga henne/honom hur hon mår. På riktigt. Kanske har ingen frågat henne/honom, kanske längtar hon/han efter att få prata av sig. Om du inte vill (vilket oxå är helt ok), förlåt henne/honom, kanske har hon/han ont i sin lilla själ, kanske är det en tuff period. Vi har dem alla.
Hatar: att vara avundsjuk på andra människor och min prestations ångest. Vill: vara lycklig och sluta längta efter allt annat hela tiden. Älskar: J, Sigge, Orvar, min övriga familj och ett litet antal vänner som fortfarande behandlar mig väl. Hoppas: på att få leva på det jag älskar att göra, och som egentligen är det enda jag kan; skriva.
Den här vackra klänningen har jag haft i evigheter (förmodligen köpt på Beyond Retro i London för 4-5 år sen, men jag minns inte riktigt), men hade glömt bort den för att den låg i 'saker jag ska sy in, om, lägga upp-påsen'. Den som jag aldrig öppnar och egentligen borde lämna in till ett proffs att göra...
När vi kom hem igår lagade jag japaninpirerad mat. Något sjukt hände när jag la ner de rårivan palsternackan och moroten; de la sig som ying och yang...
Trots min förkylning var vi på Hasseluddens Yasiragi i helgen (för att vi inte fick boka om en gång till!). Det var J's 30 års prensent till mig, som vi efter mycket om och men äntligen kom iväg på. Det var såklart helt underbart mysigt, med varmt utomhusbad, massage, härlig miljö och god mat. Och jag Älskar att bo på hotell!! Och så var jag ju där med min bästis och lööver :) Så här käck såg jag iaf ut innan vi åkte på lördagen. Detta är tanken bakom klädseln: Kläder. På. Nu.
Eftersom jag är hemma och hostar fortfarande har jag ägnat dagen åt att kolla igenom gamla fotoalbum. Och här kommer min version av 'Här är din stil!' Jag kallar det; "Lilla Alma blir stor"
Lilla jag och min lillebror på en skolavslutning. En av de få tillfällena min mamma fick ner mig i en klänning och lykades dra en borste genom mitt hår.
Så här såg jag alltsom oftast ut. Okammat hår och sköna för stora kläder.
Jag började kamma håret tillslut, men stora sköna kläder fortsatte vara mottot.
Helst beige, eller någon annan färg eller plagg som gjorde att jag smälte in så mycket som möjligt. Allt man ville då var ju att passa in, bli omtyckt.
I trean i gymnasiet bytte jag stil från wannabe-snobb till pop/indieflicka. Klippte av allt det blonda håret och färgade det mörkt. Det var början till slutet för tiden som blondin.
Lollipopfestivalen 96. Älskar min hundtandsmönstrade skjorta. Hoppas den ligger kvar på vinden nånstand.
Min 18års dag. Munktröjan och halsbandet var två favoriter, men det roligaste är att jag har den här klänningen på mig. Älskar att jag fortfarande kan ha den, eller kan ha den igen...
Sköna 90talet med de otvättade jeanstygen. Den här långkjolen gav jag bort till välgörenhet i höstas. Kommer säkert vara übertrendig när som helst.
Tröjor med tryck (gärna hjältar) var en storfavorit under ett period. Den här kommer från barnavdelningen på HM. (Bebisen på min arm fyllde 7 för ett par månader sen.. tiden går galet fort!)
Nån gång 99-00, då var det blonda slingor i håret (som jag gjorde själv) och mycket linne och pös byxor.
Större blev jag. Fortsatte med pösjeans och linnen, allt för att dölja magen och låren och allt det andra jag inte gillade med mig själv. Min sköna hockeyfrilla var snyggare i verkligenheten, det här kortet är verkligen inte smikrande.
På en av mina bästa vänner bröllop 2003 hade jag den här fantastiska klännigen. Jag var dock som synes några storlekar större så den måste sys in innan nästa användning. Tillbaka till kort hår igen. Jag verkar komma tillbaka dit hela tiden.