Fuc*sia

Jag är ledsen, jag kunde inte motstå. Den skrek efter mig, den sträckte ut sina små trådar efter mig. Jag föll, som en tonåring i förälskelse. Jag vet, jag borde veta bättre. Men det gör jag inte. Inte när Prinsessan i mig får luft, då kidnappas min pojkflicka och göms undan i en liten vrå. Och så tar FUCHSIA över. Det är inte en kamp. Det är ett vunnet slag innan trumpeten ens ljuder.