Min vän Anneli bor i England, i Nottingham för att vara exakt. Hon är både klok och rolig och stark och varm. Oavsett hur många veckor det har gått sen vi sågs/pratades/mailades så känns det alltid som att hon och jag står kvar på samma plats. Jag längtar efter henne ofta, men hör sällan av mig. Jag kan kanske skylla det delvis på småbarnslivet, men inte helt. Hon är iaf en fantastiska kvinna som jag är glad att ha som min vän.
Och SNART ska vi ta ungarna under armen och komma och hälsa på... hoppas jag...
2 kommentarer:
Hjartat!!! Saknar dej med, och kanner precis likadant. Pussar och kramar fran London. PS haller koll pa dej och dutten, aven om jag bor harborta.
å puss. glömde bort att du läser... tur att jag inte skrev nåt elakt ;) (som om det fanns nåt sånt!)
Skicka en kommentar