Jag tycker om att klaga. Jag vet att en del tycker att det är trist och gnälligt, men jag gillar det. Jag får lixom ur mig lite av det som är jobbigt när jag klagar, när jag delar med mig av det. Känner mig oxå lite mer mänsklig.
Många av de människor jag avundats genom åren har jag sällan sett en nyanserad sida av. Det är en polerad sida som visas upp och det är den som jag avundas. När jag var 22 och gick i terapi sa min terapeut brutalt; "hon är alkoholist" om en skådis jag beundrade djupt och var avundsjuk på. Då blev jag mest ledsen, men förstår nu i efterhand vad det var hon försökte göra. Hon försökte spräcka illusionen av att den här människans liv var bättre än mitt.
En del bloggar jag läser är lixom en perfekt bild av ett liv. Ingen smuts i hörnen, ingen inneboende ångest som lurar, inga fula onda tankar om andra människor. Bara spännande jobbuppdrag, snygga jackor och fantastiska lördagar i en enda lång rad. Jag tillbringade ett antal timmar igår med att scanna in patientjournaler, går runt i en fin men ack så tråkig pop-gravidjacka och tillbringar oftast lördagarna i mjukiskläder, hemma, tvättar eller städar eller sunkar runt med Elsie och Johan.
Det glassigaste i mitt liv är nog Linas matkasse som kommer var 14:de dag. Och min Josef Frank-väska jag fick för 3 1/2 år sen.
Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt liv. Jag lever med en man som får mig att må bra och känna mig trygg. Och dessutom är han ganska snygg! Och vi älskar varann. Jag har en underbar dotter och två fina, men ibland irriterande (när Elise sover länge och de väcker oss kl 05 bara för att de inte tycker vi ska sova mer), katter. Jag har goda vänner och en familj som finns där för oss. Jag är frisk och vi är inte rika, men inte heller fattiga. Vad har jag att klaga på kan man undra?
Ingenting. Men jag klagar inte för att jag är olycklig. Utan för att det är lite skönt att älta av sig lite bajs ibland när man glömmer hur gott man har det. Vilket är mänskligt att göra. Bara man kommer det ibland och njuter av det. Det gör jag. Ofta. Mycket oftare än jag klagar. Men ser ingen anledning att berätta om det alltid. För när allt är bra är det oxå lite tråkigt. Inte för mig. Men kanske för dig :)
Ps. Därför har jag en ny kategori, Tre bra saker. Ibland när jag behöver en påminnelse om allt det små braiga saker livet innehåller så kör jag en sån.
1 kommentar:
jag tycker att klaga är lite underskattat.man måste få vara en människa också.
intorkat ris i soffan osv.
Skicka en kommentar