För ett tag sen skrev jag om hur jag tog ett medvetet beslut om att sluta läsa bloggar som gjorde mig avundsjuk, däribland Underbaraclara och Cecilia Blankens. Det var i början av september och det faktiskt fungerat. Jag läser inte många bloggar alls idag, men det beror inte på att jag inte 'får' utan att mitt behov har minskat. Jag ägnar all min tid åt Ugglalala och hemmalivet. Och jag mår mycket bättre. Det är inte helt borta, avundsjukan, men jag jobbar på det. Varje dag. Och försöker att verkligen SE det jag har.
.
En sak slog mig för ett tag sen. Det började med att en bekant sa att jag var så modig som bara körde min grej och satsade på Ugglalala. Sen sa min äldsta bästa kompis att hon alltid sett upp till den egenskapen hos mig, att jag alltid vågade göra det jag ville, utan att veta att det skulle lyckas. En oerhörd komplimang som gladde mig väldigt. Så började vi prata om kompisar och relationer. Och jag börjde tänka på vilka det är som stöttar mig och peppar mig i mitt Ugglalalaprojekt. Det är långt i från alla. Och en del förvånar mig med sin absoluta tystnad kring mitt nya jobb. Inga frågor, inget pepp. Jag frågar saker om vänners nya jobb. Inte kanske alltid i fyra timmar, men jag frågar. Jag har suttit mig igenom en hel middag och ingen har frågat en enda gång hur det går med mitt företag, (däremot undrar de hur de är att bara jobba 2 dagar veckan, vilket fullständigt får mig att gå upp i limmningen eftersom jag fan jobbar 7 dagar i veckan med Ugglalala plus 2 dar på läkarmottagningen) En del av mina vänner har inte ens sagt något efter att de fått ett mail om ny webbsida. Eller orkar ge en 'tummen' upp när jag lagt ut något om Ugglalala på facebook. Först tänkte jag; Varför bryr de sig inte? Varför tar de inte mig på allvar? Sen kom det till mig häromdagen. Det som känns så konstigt att tänka; Är de avundsjuka? Är DE avundsjuka? Och när jag tänkte på det kändes det hemskt. Unnar de mig inte detta? Tycker de inte att jag förtjänar att må bra?
.
Då slog det mig. Att jag gjort samma sak. Mot tjejer jag egentligen gillar. Tycker är coola och bra på många sätt. Inte för att jag förväntar mig att alla jag varit avundsjuka på läser detta, utom fina Clara som jag tror tittar in ibland, men jag vill härmed be om ursäkt till er. Till alla jag en gång (och kanske ibland fortfarande) varit avundsjuk på, Förlåt. Jag unnar er allt. Jag tycker att ni förtjänar allt de bra ni får och tar för er!
.
Framför allt vill jag be om ursäkt och förlåta mig själv. Det är ok att vara liten och rädd och lite avundsjuk och lite bitter och lite arg. Men tagga ner för tusan. Du har det för jävla bra och behöver inte vara som andra. Du duger gott som du är och gör din grej. Så länge du är snäll, för det mesta.
.
7 kommentarer:
Där sa du något himla bra! =)
Det var välskrivet inlägg, väldigt insiktsfullt också! :) Aningen av avundsjuka kan vara bra, tror jag, om man vänder känslorna för att sporra sig själv framåt. Avundsjuka som är rent av negativ och får en att må dåligt, borde man fundera över och försöka se de egentliga bakomliggande orsakerna. Jag kan vara små avundsjuk på mina (tre) närmaste väninnor för att de tagit sig genom sina utbildningar, och fortbildat sig och har de jobb som de älskar. En gnutta gnutta avundsjuka, som jag inte alls upplever som negativ. Jag frågar om deras jobb, jag peppar och jag lyssnar och jag tröstar. Den där gnuttan som ibland dyker upp stoppar mig aldrig att tänka på mina väninnor, träffa dem, älska dem och att finnas där för dem. Jag tycker din affärsidé med ugglalala är lysande! Det är väldigt positivt att helhjärtat tro på det man gör, för då tror man på sig själv, och att driva det framåt. Dessutom gör du många små människor riktigt glada med de där fina gosedjuren! Sen att alla inte frågar, inte peppar, inte tänker på det, inte ger tummen upp...ja, vad gör det!? Det räcker väl att de i din närmaste och mest intima omkrets gör det. Samt en och annan okänd i bloggosfären! :) Och dina kunder! :) Kämpa på!
Jättebra skrivet!
Ja jag tycker du är fantastisk som satsar på det du vill göra och tror på. Det är nog många som vill men inte hoppar.
Det där med avundsjuka är klurigt, jag har svårt för par ibland för att jag blir så grymt avundsjuk, även omjag vet att relationer har sina ups and downs. Så jag motar bort det. Man ibland pyser det över liksom. Vi är ju bara människor.. fast jag tänker att om man har insikten om sina fula sidor så ligger man ändå steget före. :)
Mycket intressant. Jag har också många gånger irriterat mig på att mina vänner inte alls verkar bry sig om mitt jobb.. Jag driver också eget, ett par olika saker. Ibland berättar jag för mina vänner om det, men aldrig någonsin är det nån som ställer några följdfrågor. Oftast byter de bara samtalsämne till sina egna jobb.. kan det vara så att de är avundsjuka?
Jag är också liten rädd och avundsjuk - och det är helt ok - skönt att höra att fler är likadana
KRAM
Självinsikt är en vacker sak för alla människor, så de så!
Mia
Skicka en kommentar