Fikafin

Igår såg jag ut så här. Fast med skor på fötterna.

Jeans: HM
Linne: Gina tricot
Topp: 2a hand
Klocka: Present

Fina fikan

Idag hade jag och Elsie en underbar fika med fina Joanna och söta Torsten. Sist vi sågs låg bebisar i våra magar. Nu satt de där och skrattade och lekte. Så härligt och lite overkligt.

Torsdagkväll

Ny 2a hands topp. Blomman kommer från HM. Och de tre gick och drack vin på tranan.

Out of the house

Igår trotsade vi allt och gick ut en kort sväng. Träffade mammagruppen och trodde det skulle göra Elsie på gott humör. Men just nu är det en knölig period och det är svårt att glädja både mamma och barn. Vi är trötta och lite glåmiga. Vill åka till Thailand. Eller få en helkroppsmassage i ett varmt rum. Eller nåt annat som en att slappna av...

Huvudvärk och skolängtan

Efter måndagens äventyr med busskrock och SÖS besök har jag känt mig nåtslags... sjuk. Jag är har huvudvärk, ont så in i helvete i käkmusklerna (därav huvudvärk) och trött i kroppen som om jag var på väg att bli förkyld. Men är eller blir det inte. Har känt mig nere och trött och inte velat gå ut eller träffa nån. Elsie har en dålig morgon period (efter att ha haft en bra där hon vaknat mellan 6 och 7) där hon vaknar starx före 5 och vill gå upp. Efter en timme vill hon sova igen men sover kanske inte mer än 30-40 minuter och vaknar och är fortfarande trött men vill/kan inte somna om. Jag funderar på om det kan vara understimulas? Att hon behöver mer om dagarna än jag kunna ge henne, eller om det bara är en sån här vecka/period. Man vet lixom aldrig. Men nu har jag duschat och sminkat mig och ska försöka möta upp mammagruppen vid mariatorget, för Elsies skull. Hon älskar att träffa andra barn och hon förtjänar lite kul. Även om jag mår som en bajskorv som just klämts ur ett hemorojjerarshle (ja, jag får skoja om hemorojjder, för jag har haft dem och vet hur det känns).

Helst vill jag gå och shoppa. Det får mig alltid att må bättre. Jag har sett en kavaj på Lindex och ett par skor på Skopunkten som vill flytta hem till mig. Men jag har inte råd. Det suger förbannat hårt.

Ibland sitter man på golvet och dreglar och äter på ett av mammas halsband

Inget konstigt med det.

Rutinmetoden?

Sanna Lundell skriver i sin mamablogg om hennes läggningsmetod. Som tydligen har funkat för henne två yngsta iaf. Bland annat handlade det om mörker och tystnad (eller inget prat snarare). Även på dagen.

Så kör inte vi riktigt. På kvällen kör vi samma rutin varje kväll. Vi börjar runt 19.30-tiden med att värma en värmekudde i micron och lägga i hennes säng under täcket, just där hon ska ligga. Sen är det välling i soffan, byte till pyjamas, saga i fåtöljen i hennes rum och sen godnatt Pappa/Mamma och godnatt katterna. Sen släcker vi sagoläsningslampan och tänker hennes lilla nattlampa. Efter det lägger vi henne i vår famn går runt och myser i rummet och sjunger hennes godnatt sång som på kvällstid är 'All of me' (fast när jag sjunger så har jag en egen text). Sen bort med värmekudden (som jag då brukar lägga på mina stackars axlar) och lägger ner hennes medan jag nynnar, sen går jag ut och viskar 'Gonatt'. Hon brukar somna på en gång. Klockan brukar då vara runt 20.00.

På dagen brukar det räcka med att jag sjunger Edelweiss medan vi kramas en stund i hennes rum innan jag lägger ner henne i hennes säng och hon somnar. Det är ljust i rummet och det är alltid nån musik eller radio/tv på i bakgrunden. Just nu vill hon dock inte somna så lätt på dagen, så då gungar jag sängen som har vyssanlull-tassar på sig tills hon somnat.

Så gör vi. Hur gör ni?

Konsten att äta kex

Innan krocken

Innan allt skit hände tog jag på mig en fin klänning.

Jävlabusshelvete-trafikskit-snöbajs-förbannademinusgrader

Idag skulle jag och Elsie skulle äta lunch med min vän Susanne. Bara att komma på bussen var ett äventyr men efter att ha missat en och väntat 15 minuter på nästa satt vi äntligen, 20 minuter försenade på rätt buss. Elsie hade då tyvärr hunnit bli jättehungrig och grining och ville inte sitta i vagnen, något som i prinip aldrig händer. Jag tog upp henne i knäet och hon blev jätteglad och började charma tjejen bredvid oss. Mitt på skeppsbron händer det som inte får hände, bussen krockar in i bussen framför. Elsie som satt i mitt knä med ansiktet mot mig blev rädd och började gråta. Jag visste inte om hon smällt huvudet i stången bakom henne eller inte, men trodde inte det. Lite chockade går vi alla av och jag avbokar lunchen pga tidsbrist. Men på bussen hem börjar jag bli orolig. Tänk om hon gjorde illa huvudet? Plötsligt somnar Elsie sittandes och går knappt att väcka.... Jag får panik och ringer min pappa som tycker att jag ska gå förbi barnsjukhuset på SÖS. Med panik i hela kroppen kollar jag Elsie varannan sekund, att hon andas, att hon reagerar när jag tar på henne eller stör henne. Det gör hon, men hon är verkligen däckad. Vid den här tiden är hon vanligen superhungrig och dessutom supertrött, men vad vet jag? Hon kan ju ha slagit till huvudet utan att jag uppfattade det! Jag rusar in på SÖS och tar upp henne sovandes ur vagnen, hon är mycket svårväckt, men tillslut vaknar hon till. Jag rusar vidare till barnsjukhuset. Där möts jag av underbart gulliga sköterskor som lyssnar och tröstar och säger att hon ser pigg ut men om jag är orolig ska jag gå till barnakuten där en läkare kan titta på henne. Det slutar med att en läkaren på barnakuten konstaterar att hon verkar oskadd. Jag ska hålla ögon öppna för kräkningar och annat konstigt men annars är det inget att oroas sig över.

Som sagt. Jävla busshelvete. Trafikskit. Snöhelvete. Med mera. Nu får det räcka.

Fy fan. Vad rädd jag var. Jag tänkte att om något händer henne vet jag inte hur jag ska orka leva vidare. Det går ju inte utan henne.

Funderingar

Bättre foto

Jag måste fota min små ugglor i bättre ljus och mot vitare bakgrund till hemsidan, nån som har nåt tips?!?

En kvinna i natten

Jag och sköna Helena gjorde södermalm något vackrare i fredags när vi gick från petsoundsbar till ett par pubar och slutade natten på Clarion. Hela kvällen är inte helt klar. Många stunder lika suddiga som denna bild som illustrerar vårt gemensamma tillstånd...

I modevärlden

I senaste Elle, eller var det damernas?

Boris

Låt mig presentera Doris bror;

Boris.

Lunch

Idag åt jag och Ärtan lunch med min snygga kompis Karin. Karin är så fin för hon är så genuint förtjust i Elsie. Och det kan jag skriva här för jag vet att hon inte läser min blogg så det är inget som jag säger för att samla snällpoäng.





Däremot vet jag inte om hon gillar den här bilden. Men det man inte vet om...

Torra händers fiende

Blanda hälften tvål hälften olivolja i en pumpflaska och använd istället för din vanliga tvål. Gör en till badrummet och en till köket. Lena händer here I come!

Den förstfödde; Doris

Jag håller på med en fantastiskt rolig grej just nu. Jag syr upp gosedjur. Just nu är det bara ugglor men jag har ideer på fler slags figurer. Jag håller på med en egen webbsida bara för dem, men den är inte klar så just nu får de husera lite här. Detta är Doris. Hon flyttar hemifrån i eftermiddag då hon är en present till mitt lilla brorsbarn Kira (aka Bönan). Jag ska lägga upp Boris imorgon och därefter ska ni få se de tre andra som är klara. Sen lägger jag upp dem vareftersom här tills deras egen site är klar.

ps. Ursäkta mina USLA foton!!

Blondiner har inte roligare

Jag har varit blond nu nästan ett halvår och kommit fram till detta;
-Alla mina släktingar tycker att jag är fin för jag ser ut som när jag var liten
-Håret ÄLSKAR balsam (läs; är en risbuske)
-Utväxten syns en kvart efter att man kommit hem från frissan
-Man blir ruinerad.

Förutom det första är dessa tre saker så meningslöst irriterande att jag inte kommer att fortsätta vara blond. Jag vet ärligt inte vad jag tänkte med för del av röven när jag bestämde mig för att börja blondera mig när jag mer eller mindre är pank jämt (föräldrapenningen är inget rikemansliv). Det kostar mig mellan 1500-1700 varje gång jag måste bleka mig, vilket är minst var 6-8 vecka, då jag dessutom måste klippa mig eftersom jag håret slits så förbannat. Jag skulle GÄRNA göra allt detta om det inte vore för att jag INTE HAR RÅD med det.

Så snart är det byebye blonda risbuske. Måste bara ha råd att gå till frissan först innan jag kan göra nåt åt det. Vilket blir om sisådär en månad eller så...

2däj

Husarrest

Vi kommer ingen vart idag, jag och Ärtan. Vagnen trasig och ingen sele eller sjal att bära med. Ska köpa en imorgon imorgon från Blocket. Just det, måste ringa henne. På en gång!

Middagtips?

Jag vill äta och dricka vin på La Rouge. Nu.

Its good to be home, men not so good att SAS haft sönder vår vagn...

Plastsaken som håller fast hjulet har försvunnit på höger bakdäck...

Travellegs

Mina strumpbyxor för tankarna till gammalt nintendospel...

Duk

Köpte en duk på kupan idag, kanske blir det en kjol, kanske ett gosedjur. Eller så får den fortsätta sitt liv som duk. Vi får se.

Första flygresan avklarad

Nätt och jämt. Det grät och skreks. Med lätt feber och övertrötthet däckade hon tillslut i pappas famn. Mamma och pappa satt som på nålar tills vi landade. Men det gick. Hurra!

Ugg ugg

Elsie har fått två par ugg av pappas snälla fru. Så söta så man får ont i tänderna. Premiär idag, bild kommer sen...

Dagens...

Mammas mössa eftersom klantmamma glömt hennes hemma...

?

Igår var jag laxrosa, randig och lite suddig (eller så jag bara lekt med photoshop-app:en)...

Ursäkta alla tester

Men jag försöker få bilduppladdningen med min nya bloggapplikation blogpress att funka. De blev så pixlade när jag gjorde dem större men det verkar inte gå att fixa, utan jag får lägga upp mindre bilder helt enkelt... :(

God filt

Se upp

Vissa människor inspirerar mig. Människor som gör bra saker, vackra saker, svåra saker. Det är väl inget farligt med det?

Eller? Att tycka att en annan människa gör ett bra jobb eller har en skön inställning till saker är ju bra. Att tycka att någon är så bra att man önskar att man vore lite mer så själv är nog ganska vanligt. Att se upp till någon gör nog alla. Och det är väl ok, så länge man inte ser ner på sig själv. Men det är lätt att sätta någon på pedistal och då hamnar man plötsligt själv på marken med blicken mot skyn. Och då är det lätt att tappa uppfattningen om sig själv.

Jag vet vad jag pratar om. För 5 år sen mötte jag en tjej som jag tyckte var ambiös, smart och driftig. Vi blev vänner, sen partners i ett filmprojekt. Men istället för att bygga upp mitt egna självförtroende byggde jag en högre och högre pedistal till henne. Snart var hon så högt upp att jag inte längre såg när hon gjorde fel. Och jag var så långt ner att jag inte såg mig själv. Vem jag var, vad jag ville. Jag såg bara allt jag inte var, som hon var.

När jag ser tillbaka på den tiden så känner jag inte igen mig. Vad är det för en svag människa som ser ner på sig själv så mycket att hon förintar sig själv för att vara som någon annan? Men skrattet sätter sig i halsen. Jag insåg häromdagen att jag fortfarande gör så här mot mig själv.

En god vän till mig har flera barn och jag har alltid sett upp till hennes sätt att vara mamma och människa. Det började smått, men ju mer tiden lidit har jag insett att när jag inte varit som hon har jag fått dåligt samvete och känt mig som en dålig mor. Varför leker inte jag med Elsie mer? Varför bär jag henne inte mer, varför ammade jag inte längre? Varför lät jag henne inte sova i vår säng längre, varför har jag lämnade bort henne över natten när hon var så liten? Varför kräver jag så mycket egentid när jag borde ägna de närmaste åren bara åt Elsie? Men det riktigt orättvisa i detta är att min vän har aldrig sagt att jag måste vara så här. Hon förmedlar bara sitt sätt, sina livsval. Hon kräver inte att jag ska göra likadant. Hon gör det hon tycker är bäst och delar såklart gärna med sig av det. Det är jag som tar det fel. Jag tar det som instruktioner. Jag ser på henne och tänker; 'En sån mor vill jag oxå vara'. Men vill jag verkligen det? Eller tror jag att jag vill det bara för att jag ser upp till henne?

Där ligger faran. Det är farligt att se upp någon. Man kan få solen i ögonen och bli helt förblindad. Det blev jag. Och det blir jag fortfarande. Och jag måste lära mig att behärska det. För det försvinner inte i ett trollslag. Det försvinner inte för att man vet om det. Men man kan ha lite koll på sig själv. Och vända tillbaka blicken på sig själv. Titta länge och noga och försöka se. Att man duger.

Dagens dubbel

4:de dopet

Igår var vi på Elsies kusin Olivers dop. Elsie hade sin nyaste finaste blommiga klänning på sig. Jag hade min fina gröna, vald med tanken att matcha min dotter. Herregu så fånigt. Men jag.

Elsie ser mest skräckslagen ut.
Förutom dessa sekunder skrattade hon hela dagen. Som hon brukar.

En ny människa är född

Den femte februari klockan kvart över 8 på kvällen blev jag faster. En vacker liten flicka som fortfarande går under smeknamnet Bönan. Lyckan är total!!!

Båda

Dagens:


Dagens:

Kappahl och Ingrid

En av mina favoritillustratörer jobbar med Kappahl och har gjort mönsterna till dessa fina klänningar. Elsie vill ha!

Eller... Jag vill ha...

Yta

Idag var det benvärmare som gällde.

Och mitt hår suger elefantballe. Måste klippas igen. Min förra klipptjej gjorde tyvärr inte ett så bra jobb. Ska nu få sitta modell nån dag åt hon som bleker mig. Oh the problems... Så ytligt, så roligt.

Overall

Elsie fick en ny vinteroverall idag. Hennes gamla var för stor och den innan var för liten. Nu fick hon en helt underbar brunbjörnsoverall från åhlens.

Varm och gosig morgon

Har sytt en värmekydde till mig och en till Elsie. Underbart på nacken när man måste kliva upp i ottan.






Elsie får en stickad tröja istället och hennes värmekudde värmer hennes säng medan hon får gonatt välling. Hon har det bra hon.

Rosa rufs

Mitt hår är inte så kul just nu. Inte min fysik heller. Men nu är det friskis för hela slanten.

Lycka

Hon är hemma igen.