Blåbärsvatten

Idag har jag fixat lite lyxigt vatten till jobbet, frysna blåbär att ha i sitt bubbelvatten. Försöker smöra och få dem att gilla mig igen då jag haft en lång period av bitcheri. Känns det som iallafall. Hoppas det funkar.

Men. Måndag.

Klänning: Monki
Kofta: HM
Skor: Converse
Halsband: Fått av min snälla kollega L (från godispåsen)

Lördags stök

Hjälpte hjärtesorgs-vännen att packa ner hennes saker från deras gemensamma lägenhet. De var hemskt. På massa sätt. För hennes skull, men också helt ego. Jag tänkte på mig och J, på hur hemskt det skulle vara om vi separerade, på hur man aldrig vet. Jag älskar honom mer än allt och vill verkligen leva med honom resten av mitt liv. Men. Man vet aldrig vad som händer... Och det är så läskigt. Jag vet att vårat liv kommer att bli fullt med skratt och kärlek, förståelse och trygghet. Att hela vårt liv tillsammans kommer bli ett äventyr. Men tänk om det förstörs? Ursh. Det var hemskt.

Jag stod och virade dagstidningspapper om min väns framtidsdrömmar, la försiktigt ner hennes fd liv ner i lådor... Jag vet att hon kommer att bli lycklig en dag, att hon kommer komma över alla de tunga känslorna hon har nu. Men nu. Nu är det så tomt. Nu kommer ett vakuum.

Fleur girl

Min fantastiska duvblåklänning (från Myrornas) fick äntligen komma ut ur garderoben. Om den är hetro, homo eller bi låter jag vara upp till er att gissa. Tillsammans med en secondhand fyndad slips i blommig tyg (ja, en slips som används som ett skärp här) blev det rosetter och partaj. Annars är det ring från Agnes & Astrid, halsband från GeoArt och stövlar från Beyond Retro. Och tillbaka på jobbet. Seg i kropp (och själ), men jag undrar om det inte är mer psykiskt än fysiskt som det är något fel?

Ut

Är inte helt frisk, men gick iväg på kursen ikväll och mår ganska bra nu.

Vi hade en underbart skön föreläsare idag, Elaine, som var allt det som man vill vara; ung, söt, smart och rolig. Men istället för att tycka illa om henne och avundas henne så blev jag lite kär. Så där som man blir när man träffar människor som man aldrig vill ska sluta prata. Det var, som ni märker, en underbra afton på kursen.

På reklamskylten som är jag:
Sjal: Bikbok
Jacka och hatt: HM
Byxor (bajsisarna): Gina Tricot
Väska: Gåva av en gamal kollega
Skor: Converse

Tidsfördriv

För fem år sedan, 2003, gick jag sista året på en Media och Film utblidning i London. Jag spenderade all min lediga tid med kompisar, vin och min dator. Rätt förvirrade och med ruttet självförtroende.

För tio år sedan, 1998, hade jag just kommit hem efter mina första 9 månader i London. Totalt nerkärad i staden, men en alldels ny liten lillebror att hänga med i Stockholm, stannade jag hemma i ca 1 år innan jag återvände.

För femton år sedan, 1993, gick jag i 9:an, i en skola jag hatade (var mobbad i samma skola i 7:an vilket la grunden till mitt ruttna självförtroende). Jag var kär i snyggaste killen i skolan, en eller två årskurser under mig, helt i onödan och mest för att.

För tjugo år sedan, 1988, var jag en liten pojkflicka på 10 år som inte ville bli vuxen och vägrade använda jeans.

Skoparad

Tristess hemma fick mig att surfa in på Eccos hemsida och hittade till min förvåning lite snygga skor. Och eftersom jag inte har något bättre för mig så tänkte jag dela med mig av mitt lilla fynd till er... Enjoy...

Bajsbyxorna

Sköna myskläder på idag, efter att jag äntligen fått in mig i duschen.
Bajsbyxorna är nya favoriter från GinaTricot.

Mitt sällskap för dagen

Hemma förkyld. Trist. Detta innebär dessutom har vi fått ställa in helgplanerna, vi skulle till Hasseludden jag och J (min 30 års present.)... Förj*vligt.

Mera upp och ner

Ja, jag har satt på mig koftan upp och ner. Den blev snyggare så.

Jag idag

Svår blick här minsann.

Kofta: Vila
Tröja under: HM
Jeans: Topshop
Stövlar: Beyond retro

Dansa med snöflingor

Imorse hade Sigge och Orvar show för oss. Den var fantastisk och jag ville inte gå hemifrån.

Upp och ner

En av min bästa vänner fick en dotter inatt! Hurra!
Men livet är sannerligen aldrig bara åt det ena hållet. En annan av mina bästa vänner är i djup sorg då de i helgen fick veta att de inte blev någon graviditet efter deras tunga försök.
Jag är lika lycklig för min första vän som jag är olycklig för min andra vän.

Min påsk

Nu är jag tillbaka från landet. Ojoj, vilken helg. Inget vatten, stopp i avloppet och imorse när vi kom ner till vattnet så hela sundet frysit till. Det var för tunt att gå på och för tjock för vår båt att ta sig igenom. Efter mycket om och men så fick vi lift med vänner till min pappa in till fastlandet. Tur det, annars hade jag varit kvar på landet än...

Nu ska jag bada, packa upp, städa, äta mm innan jag är representable igen.

Ännu en kristen högtid som jag inte egentligen förstår...

Men jag gillar godis, ägg och ledighet, så jag ska inte klaga. Tack Jesus. Eller vem det nu var som gjorde något/dog/led denna helg så att jag kan ligga på sofflocket och mysa.

In ma hair

Städtant

Dagens outfit är inspirerad av en den steorotypa öststats-städtanten. Som förhoppningsvis inte finns längre, eller har fått ett bättre jobb.



Kjol, kofta, linne, strumpbyxor; HM
Klänning; Indiska
Halsband, skarf: Secondhand
Skor; Vagabond

Many many clips

Det var många underbara plastiga 80-tals clips i påsen, här är två turkosa små godbitar...

Mittimellan

Förut var jag och mina vänner på jakt efter samma saker.
Efter kärlek, roligt jobb, nästa fest.
Sen blev allt så konstigt.

En har tre barn,
en väntar sitt första,
en är nybilven singel,
en är nykär,
en kämpar för att bli gravid.

Jag är helt enkelt inte i synk med nån.

Det är lite ensamt.

En grodring

En helt galen och underbar grodyngel-ring från godispåsen.

Ett par klipps

Ett par härliga glas örhängen från godispåsen! Jag tycker mig kunna se hela universum i dem...

Jag gillar

-Gamla par som håller varann i hand
-Min copykurs
-Att hitta pengar på gatan
-Att ha rätt
-Att bli salongsberusad och äta wasabinötter på Thaibåten
-Mina arbetskamrater
-Alla mina kläder, smycken, skarfs, strumpbyxor, skor och väskor
-Att skriva för hand
-Vänner som hör av sig av ingen speciell anlednings
-Brev (riktiga brev, handskrivna)
-Rödvin
-Att basa bastu, springa barfota ner och hoppa i havet
-Att få kommentarar på min blogg
-Nagellack
-Att lukta på J, mina katter och fina barn som min gudson Svante
-Känslan efter att jag tränat (hatar känslan innan)
-Skärgården
-Åka båt
-Att krypa ner under täcket på kvällen
-Keso

Less is trist, More is fun!

Less is more är inte dagens melodi.
De flesta av halsbanden är från godispåsen, resten är secondhand fynd förutom silver halsbandet som är från Geoart. Jeans och linne från HM och korta jackan från Ellos.

Dagens öra

Ifrån godispåsen.

Imorse var det glatt hemma

Här dansar jag för Orvar.
Spelar jag glad för kameran eller var det så här glatt hemma imorse?
Sanningen är väl den att man försöker vara glad så mycket som möjligt för det är roligare. Och trivsammare. Men väl på jobbet har mitt humör blitt ilsket och surigt. Dumt. Jag går och köper lunch och ser om det blir bättre. Jag hoppas det.

Jo, tack, bara bra tack.

Allt är bra,
ingen behöver veta.
Allt är som det ska,
det är inget att tala om.
De har så mycket annat,
som tär på dem,
varför ska jag lasta dem med mitt?

Nej. Jag ljuger.

Jag måste läcka ut nånstans,
annars exploderar jag.
Allt är nog inte som det ska,
när det trycker inne i bröstet.
Det får bli här.
Där anonymitet är på låtsas,
och www-utrymmet bara mitt.

Så är här det;

Allt är inte bra.
Allt är inte som det ska.
Något i mig överraskar mig,
med plötsliga tåranfall.
Hela jag fyllas av skuldkänslor,
jag vill räcka till för alla andra.
Men så fanns det inget kvar till mig.

Och det är mitt eget fel.

Snittar

Jag gissar att jag har ungeför en 150-300 besök per dag i min lilla blogg. Nu undrar jag, HUR får man veta om dessa är unika träffar? Finns det något instrument man kan mäta med? Nån cyberlinjal? En www-mätsticka? Let me know. Jag börjar bli förbaskat nyfiken.

Boken ovan har inget med saken att göra men är väldigt bra och rekommendera till alla som gillar äldre sci-fi. That's all.

Smågodis

Idag gav min fantastiska kollega L mig en hel påse med gamla smycken hon fått av sin mamma! Jag blev som ett barn på julafton! Jag har världens bästa kollegor!

Things are lookin up

Nyklippt. Snart ledig. Som sagt. Things are lookin up.

Byxor, skjorta och top från HM (byxorna är dock typ 100 år gamla). Halsband från VeroModa, skor från Conversem armbanden är två fynd från godispåsen ovan!

Min hatt

Min hatt,
Den har inga kanter,
Inga kanter har min hatt,
Och har den kanter,
Då är det ej min hatt.

Husmor in action

Husmorshelgen fortsätter. Städat resten av lägenheten, handlat mat och köpt en hatt.

Med riskakan i högsta hugg

Jag kom just hem från middagen. Det var mycket schlager-festival och lite prat, vilket förmodligen var anledningen till att det faktiskt vart en ganska trevlig kväll. De första 45 minuterna var så stela att jag ville springa därifrån. Men sen började Charlotte Perelli sjunga och så vart allt svensson-tv och opersonligt. Det var skönt. Nu är jag hemma och knaprar riskakor och dricker vatten så att rödvinet inte ska kännas i huvudet imorgon.
En god natt hoppas jag på.

Dagens/kvällens kläder: Svarta jeans, randig tröja från HM, halsband secondhand och converse skor.

En knepig sak

För 2 år sen var jag bästa vän med en tjej, vi var båda singlar, kämpade för att få jobba med det vi älskar och umgick flera gånger i veckan. Vi kunde prata i timmar om allt och ingenting och ingenting kändes någonsin konstigt eller svårt att prata om.

Idag är det så obekvämt att träffa henne så att jag gärna slipper. Vad hände? Hur kan man vara så nära och på mindre än 3 månader så är allt borta?

Jag vet egentligen inte. Jag kan gissa. Jag träffade J, som är mitt första seriösa förhållande och min stora kärlek. Min väns mamma blev sjuk. Och någonstans här började hon störa sig på mig. Jag sa fel saker, frågade saker vid fel tidpunkter. Jag var nykärt rätt ovetande om att något hände till att börja med. Det var inte förrens efter att hon undvikt mig och mina förslag på att ses i några veckor som jag började känna att något var fel. Jag hörde då av mig ännu mer för att få reda på vad som stod på. Men hon ville inte. Och med henne försvann en del andra vänner och bekanta. Under en lång tid fick jag på omvägar höra om middagar jag inte var bjuden till, om utekvällar jag inte tillfrågades om jag vill med på med mera och det gjort så förbannat ont. Utanförskap är så vasst och svidande. Och det vet jag sen innan, jag har varit mobbad i skolan och tidigare haft vänner som behandlat mig som skit. (Det är underligt hur mycket man ska vara med om utan att lära sig.) Det tog nästan ett halvår innan hon mötte upp mig på en öl (jag - apnervös)/kaffe (hon) på Nytorget. Vi småpratade en stund. Efter ett tag kom det upp och hon förklarade att hon tyckte att jag hade betett mig dumt, frågat saker vid fel tillfällen och sagt konstiga saker. Jag hade lust att skrika saker i mitt försvar (för det har jag såklart) men jag höll tyst. Det var asjobbigt, men jag tänkte att hon har tillräckligt med sin mamma och allt, jag vill inte göra det värre. Om hon bara får säga vad hon tycker så kanske vi kan börjar prata med varann igen och så blir det lite bättre mellan oss.
Det var nästan ett år sen snart. Och det är inte bättre. Till och från har det varit OK att ses (i grupp med andra) och vi har småpratat. Men det är inte bra. Som grädde på moset har nu min bästa hjärtesorgs-vän och den här tjejen gått och blivit jättebra vänner. I vanliga fall hade jag tyckt att det var grymt kul, men nu blev det inte lika kul. När min vän låg i separation var den den här tjejen hon ringde helst, inte mig. Och ja, jag vet att det är hur barnsligt som helst, men det spelar ingen roll för det sårar likväl vid 30 som vid 13.
Nu är jag bjuden på en middag ikväll (genom min hjärtsorgsvän) och jag misstänker att den här tjejen kommer att vara där. Och efter förra helgens obekväma brunch vill jag egentligen inte gå.
Vet inte ens om de egentligen vill ha mig där, jag är medbjuden via min hjärtsorgsvän som lördagskvällen var planerad för.
Jag överdriver kanske, men vet ni, det skiter jag i. Det här är mina känslor och jag har hållt tyst om det här så jävla länge 'för det passar sig inte, det är inte rätt tid just nu, det är omoget' och gud vet alla ursäkter. Jag är så förbannat trött på att straffas för att jag är i en lycklig relation, att må dåligt över vad andra människor tycker om mig och vara ledsen för att jag förlorat en vän/vänner.

Hon skulle såklart ha en annan sida av historien. Så är det alltid. Det finns alltid två sidor av en historia. (Det lärde min barnflicka mig när jag var liten och mina nyskilda föräldrar bråkade jämt.) Men faktum är att här är det så att hon skulle behöva höra min sida av historien, för jag är inte säker på att hon fattar hur ledsen jag har varit och fortfarande är. Å andra sidan, tiden går fort och snart har det gått 2 år till och ingen vet vart vi står då. Kanske finns inte saknaden av vänskapen kvar, kanske är det lilla ledsna inom mig helt borta, kanske är vi vänner igen. 2 år. Mycket kan hände på 2 år. Och 2 månader, 2 dagar, 2 timmar. Och om två sekunder kan en bokhylla falla över mig och ta mitt liv.

Som sagt, mycket kan hända.

Bitar från ett badrum

Iförd städrock i jeans från nån secondhand butik har jag nu rengjort hela badrummet, väggar, golv och allt därimellan.

Today I'm all lady

Fredag.
Välkommen.
Kom in i min veckosluts-längtande famn.




Klänning & ring; Gamla från HM
Kofta & strumpbyxor; Lite nyare från HM
Pärlhalsband; Så gamalt att jag inte minns vart det är ifrån.
Skor: Hasbeen

Gott och Blandat

Idag blandar jag Tant Alma och Nya Gympasko-Alma. Det är kul. Dam uppe, sportig nere. I like.

Trist som 17 att jag missa minglet igår, men det var mysigt att vara med Vännen. Trösta, prata, gråta och stötta.

Ikväll är det kurs igen. Järnspikars vad jag längtar. Det är så in i bängen skoj. F.ö. så försöker jag sluta svära. Som ni kanske märkte. Det går jävligt bra.