På planet hem läste jag i DN att Ingmar Bergman gått bort. En tom, konstig sorg spreds i mitt bröst. Tanken har såklart slagit mig fler än en gånger, han var inte direkt purung. Han hade levt ett långt och kreativt liv som är få förunnat. Jag kände honom förstås inte personligen men han är en person jag ser upp till otroligt, som regissör, författare, person och framförallt berättare.
Det gör att det känns så otroligt tungt sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar