Att NK eller inte NK

Jag vet inte vart det kommer ifrån, men en viss tillfredställelse kommer ifrån att fynda billiga kläder. Om det är från H&M, Indiska, BeyondRetro eller en liten loppmarknad i Skåne är egentligen skitsamma. Är den hittades på vinden hos Mormor eller ett omsyttplagg från min egen vindsgömma likaså. Det är själva grejen att för så lite pengar som möjligt köpa så snygga kläder som möjlig. Jag vet inte hur mitt liv skulle se ut om jag hade en massa pengar, om jag skulle gå till NK, skita i prislappen och bara köpa det jag gillade från alla duktiga designers. Eller om spänningen skulle finnas kvar i att rota igenom en hel ställning på Stadmissionen efter en märklig skjorta med konstig krage. Jag älskar att läsa modetidningar och att kolla på alla nya plagg som Carin Wester, Rodebjer och Ivana Helsinki trollat fram, men för inspiration mer än för rakt av shopping. Jag har aldrig köpt ett designer plagg. Kanske för att jag aldrig haft råd (dålig inkomst + dålig på att hålla i pengar), kanske för att jag inte egentligen vill. För hade jag verkligen velat, så hade jag nog gjort det.