Idag mådde jag bra när jag gick upp med Johan och Elsie kl 05.00, för att komma i fas med den verkliga sovtiden i detta hushåll (E är tyvärr inne i en vaknasåinihelvetetidigt-period igen). Jag har sovit till 8-9 sista veckan, dels för att jag är sjuk och dels för att jag vaknat på nätterna och legat vaken 2 timmar. Men så de sista två nätterna har jag sovit bra (var vaken nån knapp timme inatt, men det var helt ok i jämförelse) och trott att jag varit på bättringsvägen. Täppan har börjat släppa, jag behöver inte snyta mig 70 ggr i timmen. Istället har huvudvärken från helvete kommit. Igår låg jag däckad- med huvudsmärtor jag aldrig upplevt förut- några timmar mitt på dagen. Men trodde ändå att idag skulle bli bättre. Icke. Den kom efter frukost. Först lite smygande. Sen slog den till. Det är inte som migrän, de stackare som lider av det har det mycket värre. Men. Den är paralyserande. Dunkande. Tryckande.
Så även denna dag har jag legat still på soffan. Jag orkade upp och duscha lagom till middagen kl 17.00. Huvudvärken började runt 11-tiden.
Ja. Jag förstår att jag upprepar mig och ni är trötta på att höra
hur sjuk jag är. Men jag har fan inget annat att komma med.
Dagens 3 posetiva;
1)
Elsie sa nästan en tvåordsmening. Nästan. "Sitta pappa"
2)
Johan bakade en kladdkaka. Och jag fick skrapa skålen!

3)
Jag blev bjuden på fest om ett par veckor. Jag är så socialt utsvulten att jag kommer sätta mig bredvid några fullgubbar på en bänk och småprata snart. (Johan i all ära, men nån som inte har hört mina alla skämt och stories vore kul)