895 anledningar att le

Om jag hade 895 st läsare skulle alla kunna skänka mig 1 krona och jag skulle ha råd med dessa underbara Wera skor från åhlens (i stl 38 för den som vill gå och köpa dem åt mig).

Idag skulle bli en bra idag.

Jag hade bestämt att idag skulle bli en bra dag. Jag vet inte.

Min bror har belyst för mig att folk kanske inte bryr sig om personlighetslapparna så mycket som jag gör. Att jag kanske inte ska lägga så mycket tid på att fixa dem.

Detta är hela min ide. Att alla Ugglalalas har en egen personlighet och är helt unika. Det är hela kärnan med Ugglalala.

Jag hoppas han har fel, men befarar att han har rätt.

Tudeluu

Hur mår du?

Suddigt vs skarpt

Idag hade det räckt med en suddig bild, så kände jag mig. Men då ser man ju inget. Så det blev en lagom pretentiös sidobild oxå.

Magen ser dessutom enorm ut. Så där stor tror jag inte att jag är egentligen.

Skriva för att skriva

Det kanske inte är så att ni läser denna blogg för den vassa pennan. Det förstår jag. Jag har inte gjort detta till en plats för ordet. Ibland tycker jag det är synd.

Jag saknar att skriva. Bara för skrivandets skull. Nu skriver jag Ugglalalatexter och dyl, men inte mycket annat (inte ens dagbok tyvärr).

Jag har tre rubriker som ligger och trycker som jag tycker väldigt mycket om. Men eftersom jag prioriterar symaskinen just nu, så kanske du är mer sugen? Om du är det, hugg in, och snälla; länk i kommentarsfältet sen så jag får läsa!

-Jag fick ett brev som jag inte kunde läsa.

-Jag minns inte hans namn.

-Jag ett svar, men det är fel.

Helgen

Fredag


Mysa i soffan med tidningar och tv.

Lördag


Äta lite på miniugglalala.

Söndag


Åka buss med fina mössan.

Slut.

4 poseringar

Idag har jag en underbar klänning som jag haft ett tag, men aldrig egentligen använt. Och jag inser nu varför. Den är perfekt att vara gravid i. Och det är jag ju inte jämt.

Gravid föresten. Hade glömt bort att det betydde konstant trötthet. Jag behöver massage och sömn. I löjligt stora mängder. Det senare tar jag så mycket jag kan utav, det första är för dyrt och därför väntar jag in presenter från nära och kära. HINT-HINT!!!!!!!!

Snö!

Fram med dunjackan, som nätt och jämt gick att stänga. Kommer nog tvingas att köpa en större dunjacka senare i vinter. Urk. Hatar att köpa vinterjacka. Köper jämt fel och för tunna. Som den som jag har ett par bilder ner (Du som undrade om den var varm, TYVÄRR inte. Kan inte rekommendera den som vinterjacka, om du inte har något riktigt varmt under som en fleecejacka el dyl).

Bil(d)bevis

Här sitter Elsie och leker med några av hennes bilar.



Lite senare lekte hon med sin dockvagn. Skönt med blandning.

Ingen fuldans

Elsie gillar att dansa. Hon har dansat så länge hon har kunnat röra kroppen medvetet. När hon vara bara några månader och jag gick in i en affär med musik så började hon gunga där hon halvsatt i liggvagnen. Sen kom en lång period av 'sittdans' (det där man gör på klubbar/barer när man är lite osugen på att dansa men ändå vill dansa på nåt sätt). Så fort hon kunde stå mot något började hon vagga och gunga på knäna. När hon började gå började hon dansa. I takt! Så fort musik eller något som liknade musik (dammsugar, mixerstav, hårtork) så började hon svänga loss. I början utgick jag mer eller mindre från att alla barn gör så.

Igår var Johan och Elsie på sångstund. Eller som Johan sa; det var mer en dansstund. Elsie ville inte sitta snällt i knät på pappa som de andra barnen utan rusade fram till Eva, som var sångledaren, och ställde sig en halv meter framför henne och började dansa. Efter ett tag kom de andra barnen också fram, men Johan berättade att Elsie var den enda som dansade hela tiden. De andra sprang iväg och lekte med annat eller stod bara och tittade på Eva. När varje låt tog slut applåderade Elsie (det tror jag kan vara mitt 'fel'...). Och när imse vimse kom blev Elsie så lycklig att Johan trodde hon skulle ramla omkull.

Jag vet att alla mammor och pappor tycker att deras barn är det finaste, bästa och mest fantastiska som finns. Så en del tycker nog att jag är lite fånig som berättar det här. Men jag har insett att alla barn inte är som Elsie och dansar så fort de hör musik. Det här är helt enkelt en del av hennes personlighet. Just nu. Det kan ju ändras.


ps. Hon gillar att sparka boll och leka med bilar oxå. Mamma pustar ut... för dans anses vara en ganska 'tjejig' grej (jävligt fel men ändå)... Jobbar hårt på att 'könneutralisera'...

ps. jag kan inte dansa så fint som du

Det är kallt nu. Och igår.

Och så en mössa på det.

Urk.

Det finns bra dagar och dåliga dagar.
Idag är en dålig dag. En riktig jävla pissdag kan man nästan säga.

Jag vaknade kl 01 pga en graviditetsåkomma som är lite för intim för att nämna och kunde inte somna om på en halvtimme. Elsie vaknade kl 03 och efter det var jag vaken en halvtimme till. Sen somnade jag och väcktes kl 0445 av Elsie. Johan sprang upp och försökte få henne att somna om. Det lyckades inte. Klockan 0520 gick jag in för att ta upp henne och hittade då henne i en blodpöl. Hon hade blött näsblod nån gång under natten och hade nu massor av intorkat blod under näsan. Det gick inte att torka bort så hon fick ett litet morgonbad istället.

Nu tänker jag inte berätta om resten av morgonen för då börjar jag grina, eftersom jag börjar böla för minsta lilla motgång just nu. Den lilla blodhistorien var väl inte så farlig. Men lägg till kattkräks, nerbajsad och snorig bebis, ledsen mamma, sur och trött pappa och en försenad taxichaffis och att jag var tvungen att släpa på tunga saker men konstant rädsla för missfall så kanske ni få en smak för hur kul dagen varit so far. Och klockan är inte ens 09.

En lycklig kille

Sigge och Orvar fick en ny kattlåda av den gamla vanliga sorten (som vi hade fram till i våras då vi gick över till det mer miljövänliga och fräshare pellets), ute på balkongen (för att slippa den värsta sandattaken här hemma). Och plötsligt är Sigge som en ny katt. Glad, nöjd, social och busig. Så som han varit fram till för några veckor sen när han bajsade och kissade utanför lådan första gången. Känns bra. Jag tror inte han kommer gå på toa nån annanstans är på lådan nu. Hoppas jag har rätt.



Se vilken lycklig mysgubbe.

Nya skor

Köpte ett par sköna kilklacks skor som jag har på jobbet på läkarmottagningen.


Snygga och sköna och ger mig bättre hållning. Helt klart värda de 399 de kostade. Och så i skinn.

Jakten på bilden av klänningen

Har en ny fin klänning som jag bar idag när vi firade min lillebrors 14 års dag.
Elsie hade söta 70 tals kläder men var inte alls sugen på att bli fotograferad.



Och det var dessutom svårt att fånga klänningens rätta snygghet.


Vi försökte verkligen. Elsie tyckte vi var skittrista.


Tillslut tog jag kort själv med självutlösaren men då hade klockan blivit så mycket att jag inte hann kolla att de blev bra. Sen åkte vi på kalas och så fort vi kom hem åkte myskläderna på.

Men ser ni vad fin den är?!

Lek och allvar

I förmiddags var vi sväng till favoritlekparken. Favorit eftersom det nästan alltid är barn där. Elsie älskar andra barn. Och bebisar (det bådar gott). Och hundar! Och flygplan!







Jag har nån nerv i kläm i höger skinka så det strålar ner i benet när jag går men jag kämpade på (det är en 10 min promenad till just denna park). Men sen vi kom hem har jag legat på soffan och stånkat. Det blir inga långpromenader i höstsolen just nu.

Dutten har gett sig till känna, sen en dryg vecka tillbaka kan jag känna små sparkar där innifrån. Jag var på ett extra ultraljud i fredags därför att den låg och gömde sitt ansikte under hela första ultraljudet och idag kollar man bl.a. efter gomspalt på fostret. Vi erbjöds ett nytt och hade först tänkt att avstå, för vad skulle den ev vetskapen om gomspalt egentligen förändra? Men så kände jag att, jo, det kan i sånt fall vara skönt att veta, förbereda sig. Och inte bli rädd där på förlossningen bara för att h*n ser annorlunda ut. Men nu ser den inte ut att ha det iaf, utan som ser ut nu ser h*n frisk och "normal" ut.

Vi fick en ny bild på dutten som är så kul att jag måste dela med mig. H*n låg och smackade med munnen och plötsligt öppnar den gapet (gäspade?) så mycket att tom hon som utförde ultraljudet verkade lite impad. Det roligaste är att det ser ut som om h*n ligger och äter på moderkakan som en liten pacmangubbe!

I onsdags...

...var jag röd och fin. Jag gillar min kropp nu. Faktiskt.

Bajs

Jag har haft en rätt bajsig natt och ännu bajsigare morgon. Elsie var ledsen mellan 0330 och 0450 och ville bli buren hela tiden. Johan kom hem klockan två så det var tur att jag gick och la mig kl 2030. Sen vaknade hon halv åtta och allt verkade bra. Tills vi upptäckte att Sigge bajsat på den andra jätte ugglan i Elsies rum (han bajsade ner den ena igår, den togs då bort). Nu blir det ny låda och sen elkontakts-lyckodoft. Sen ska det lagas mat till gästerna ikväll och gå på extra ultraljud kl 1130, städa lägenheten och tvätta nerbajsade kuddar. Blir inget jobb dag, måste ta hand om hemmet. Tur att man har en bra chef (jag).

Kl 1920 och jag vill gå och lägga mig

Idag är jag så trött att jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag har just lagt Elsie och vill helst gå och lägga mig själv nu...






Så här såg jag ut. I förrgår.

Äntligen

Nu har jag suttit och fixat och pillat på hemsidan hela dagen och nu ÄNTLIGEN är den klar! Välkommen in och hälsa på och träffa alla nya små Ugglalalas som Ove, Hildegard och Pelle.

Joannawannabe

Joanna har bra smak. Därför köpte jag en likadan kavaj som henne.









Och så ett par nya mamajeans. Båda från hm.

Omedveten styling

Johan är inte mycket för att koordinera ihop coola små outfits på Elsie, han slänger på henne det som verkar rent. Ibland mindre lyckade kombinationer. Men dessa tre sköna outfits har han klätt vår dotter i höst och jag kan inte annat än att lite stolt visa upp dem.

Hon ser ju så skön ut!

4 dagar bakåt

Ja. Vi var ju på ultraljud igår. Det var härligt. Den här gången var jag närvarnade. Jag kunde titta, förstår och le åt den lilla som låg och sparkade och viftade med armarna. Jag minns ingenting av vårt första ultraljud med Elsie. Jag fick en känslomässig chock, förmodligen av både lättnaden att det verkligen var en bebis där inne och chocken av detsamma, och grät och skrattade hysteriskt genom större delen av undersökningen.

Den här gången var så lugn och fin. Vi var båda rörda och glada och lättade över bekräftelsen att det var en bebis i magen och att den verkade må bra. De kom några tårar, av glädje, men mest suckade vi och log fånigt mot varann och mot skärmen om vart annat. Som i en fånig film. Hon som gjorde undersökningen var pedagogisk och noggrann och förklarade varenda liten grej vi såg. Utan att nämna könet eller om vi ville veta könet. Så skönt.

Efter 200 mätningar av huvud och lårben fick vi veta att ett mer troligt BF datum är 4 dagar senare än vi fått innan. Men, det behöver ju inte betyda så mycket egentligen. Bebisen kan ju ändå komma 2 veckor innan och vara alldeles klar. Hoppas det. Jag längtar efter den.

Den här typen bor i min mage

Ultraljud. Vilken grej.

Inte dagens outfit

Men måndagens outfit.



I en mkt käck hiss-spegel.

Nu går det inte att ta miste

För nu är det en riktig bebismage.


Den poppade lixom fram i helgen.


Den här bilden är från i går. Då gick jag in i vecka 19!

Det här är Sven.

Han ska flytta till London. Lycko honom!



Men han är inte klar ännu. Jag visar honom innan han åker. Fylld och glad.

På kontoret/systugan

Älskar basker. Igen.

Knäkatten

Orvar är en rolig katt.



Ofta hittar man honom så här på golvet.

17 + 0 = rakt in i 18de veckan!

Jahapp, nu var det tisdag och det betyder en ny vecka i graviditeten. Om två veckor är det Ultraljud, längtar så in i helvete. Ibland får jag panik och tänker att bebisen inte lever längre. Att något har hänt. Att något är fel. Det är normalt. Det är normalt att få panik när man bär nåt så viktigt i magen.

Jag ser ut ungefär som för två veckor sen. Inte så jättestor skillnad. Beror nog på att jag egentligen inte har så stor mage, utan mest går och slappnar av låter allt hänga. Längtar lite efter riktigt put nu. Fan. Man är aldrig nöjd..!

Idag ska jag:
-Köpa kardborreband
-Sy fast kardborrebanden för hand på tre jätteugglalalas

Förutom detta ska jag fortsätta som vanligt och sy vidare på de som ligger och väntar och klippa till de som ligger på tillväxt. It's a good life.

Reaktion

Jag hade längtat efter henne, så klart, men inte så att det gjorde ont. Det gick väldigt bra att vara ifrån henne och Johan och jag njöt av min ensamhet.

Men när jag såg henne i bilen, öppnade dörren och mötte hennes glada och lite förvånad blick så strömmade tårarna. Jag fick sån känsloanstormning att jag blev lite vimmelkantig.

Det var härligt.

Testing, testing. Hörs jag?

Altså jag förstår att ni har bättre saker för er än att sitta och läsa min blogg just nu men jag måste dela med mig.

Jag fick en Hälsoenkät skickad till mig idag och när jag satt och fyllde i den insåg jag hur bra jag mådde. Så efter ett skönt bad, en chockladmask och målade naglar kände jag att jag ville testa mitt nyfunna självförtroende. Jag gick in på Claras och Cecilias bloggar. Det visade sig att Clara bytt portal och blivit ännu smalare (till skillnad från mig som sväller). Och i Blankens värld var allting lika perfekt och sockersöttcoolt som vanligt. Den kvinnan mår antingen onaturligt bra hela tiden eller delar inte med sig av sina svåra stunder till sina läsare.

Men nu till saken. Det känns bra. Det känns helt ok. Jag kommer inte att fortsätta att gå in, eftersom jag mått så bra av att avstå, men nu vet jag att de lever och frodas och kan nu lämna dem därhän (för ett tag).

Jag träffade Joanna idag och hon är (och jag vet att du läser och jag upprepar mig; jag säger inte det här för att smöra för sig) om möjligt ännu underbarare än jag minns från vårt sista möte (i en kaosig kvällsöppen Beyond Retro butik). Där har vi en kvinna som är vacker innifrån och ut. Såna vänner bygger självförtroende. Smarta, roliga, vackra.

Sahar. Du är med en av de vackrast jag vet. Tack för ditt stöd och jag är ledsen att jag gick in och tittade, fastän jag lovat att jag inte skulle. Men, det gick ju bra!



Så, vi säger god helg där och om ni inte hör nåt mer under helgen så beror det på att jag får hem min familj och planerar att pussa och krama på dem under dygnen alla vakna timmar.

Upp-lugg

Det här det enda ni får se av mig idag. Jag har nu hoppat i mjukiskläderna och ska snart tappa upp ett bad. Fredagsmys? Oh yeah.

4 år.

För fjärde året är det Blogawards i Stockholm i helgen. Jag var av nån underlig anledning bjuden år 2 och 3. Eller egentligen bara år 2, tredje gången ville jag gå och mailade då och frågade vad som hänt med min inbjudan. De tyckte de nog var lite roligt, så jag fick mig en inbjudan. Efter det kände jag att jag var klar med Blogawards. Redan första gången kändes det lite konstigt, men jag hade kul. Fick träffa flera bloggare jag tidigare bara sett bild på och fick faktiskt ett par kompisar. Andra gången var mest ångest, alla såg likadana ut och jag kände mig mer som en Lugna Gatan-vuxen än en cool bloggare. Men eftersom det var första gången ute efter förlossningen och jag fick hänga med trevliga flickor så var jag rätt glad ändå.

Nu är det dax igen. Imorgon kväll bjuder Veckorevyn på blogparty. Jag är inte bjuden. Jag är inte ledsen över det, eller förvånad. Jag tror att om jag hade blivit bjuden, så hade jag inte velat gå. Fast, det är ju lätt att säga nu, när man inte är bjuden, det låter coolare än att säga att man är ledsen för att man inte är bjuden på fecken. Men faktum är att jag tror att det är sant.

Det har ju med självförtroende att göra tror jag. Mitt självförtroende har faktiskt blivit bättre de senare två veckorna, sen jag slutade läsa en massa bloggar. Konstigt men så är det. Det kan oxå bero på att jag trivs bra med livet just nu. Jag trivs på min pappa jobb där jag jobbar deltid. Resten av veckan sitter jag med Ugglalala på Hornsgatan och har det oförskämt bra. Det klipps, sys, skapas och mår j*vligt bra. Det måste ju spela in.

Och sen, ärligt. Vad skulle jag göra på blogawards? Jag kan ju inte ens dricka mig salongsberusad och fnissa åt allt. Nej. Det är nog bäst som det är nu. Hejdå blogawards, de var skoj att va med ett par gånger. Jag tar inte illa upp av att jag inte får komma i år. Jag förstår.

Men för att avsluta på en lätt skrytsam ton vill jag bara berätta att den 11 september i år har jag bloggat i 4 år. Det är så länge att många av deltagarna på VR blogawards imorgon kväll inte ens var födda då!

Grattis bloggen!

Nytt men gamalt

Premiär för Lindex-klänningen. Och en ny favoritväska jag fick i somras av pappas fru.

Semester

familjebild från i somras, när vi skulle haft semester, men det hela var en röra av illamående och kaos istället

Nu har det snart gått två veckor sen Johan och Elsie åkte till Ludvika. De första dagarna var jobbiga och jag längtade väldigt, speciellt efter Elsie. Jag planerade tom att låna en bil och åka dit över helgen. Men strax innan helgen så släppte den värsta saknaden och jag insåg att jag behövde ta vara på denna tid och njuta av den istället.

Och OM jag gjort. Jag har umgåtts med en mycket viktig människa; mig själv. Vi har badat, sytt, glott på tv, sovit sent, gosat med katterna, städat ur graderoben, filosoferat och latat oss. Jag har helt enkelt varit på semester med mig själv. Levt efter min egen klocka, ätit när jag velat, sovit så länge jag känt att jag behövt. Vilat ut, pustat ut, samlat kraft. Det har varit fantastiskt.

Jag tror att den del människor skulle känna sig väldigt provoserad av detta; men jag har haft det så skönt utan min familj. Jag är en person med stort behov av egentid och det vet min älskade. Det var han som övertalade mig att stanna hemma förra helgen; Njut! sa han. För han vet, att jag blir en bättre mamma, flickvän, människa om jag får ladda batterierna i ensamhet. Och för er som tror att Elsie skulle ta skada av detta; det gör hon inte. Hon har haft den underbart med farmor och farfar (som är storfavoriten just nu) och framförallt har hon och henne fina pappa fått vara själva och växa ihop, så som jag och Elsie gjorde när hon var pyttebebis .Och som jag och Johan gjorde redan innan hon kom.

Och nu. Nu är det bara två dagar kvar innan jag får träffa dem, och jag längtar mer än nånsin. Jag ska krama min lilla familj så hårt och aldrig släppa taget. Ja, inte förens nästa semester. För det här ska jag göra om. En egosemester som gör mig starkare och lugnare. Det är smart.

För mörkt. Men fint.

Jag känner min stil komma tillbaka till mig. Sakta men säkert. Idag var jag fin i prickigt och guldigt och uggligt och så.






Och igår gick jag in i v 17!

Surf*tta?

En av mina Tradera auktioner gick ju inte så bra. Tjejen som köpte klänningen skrev till mig och var missnöjd. Snäll som jag är så lät jag hennes skicka tillbaka den. Men när jag fick tillbaka klänningen och tittade på den kände jag mig nästan lite lurad. Felen på klänningen var mindre än hon fått dem att framstå och hennes attityd till det hela kändes skittrist. Jag gick och tänkte på vad jag ville säga till henne och skrev till slut ner det i ett brev som jag aldrig skickade.

Men så ikväll så kom ilskan helt oväntat tillbaka och jag satte mig ner och läste brevet och tryckte 'send'.

Nu sitter jag nervöst och väntar på hennes arga/sura svar. Fan. Jag hatar att inte var omtyckt. Jag skulle inte skickat det. Jag framstår som en jävla surf*itta. Eller gjorde jag rätt? Ska man säga ifrån när man blir surig? Eller ska man svälja sin surhet och med stolthet ta 'the high road'.

Håll i dig bebis

...eller så gör jag det...