Ett kort i timmen 090416

En del bloggare gör spännande ett foto per timme inlägg.
Jag tänkte jag skulle prova. Det blev kanske inte så spännande.
Men det var rätt kul.

8.30
Bakom våra gardiner vaknar jag.
Trött efter ännu en natt med dålig sömn.

9.30
Efter en mardröm om en klippning gone bad
ringer jag och kollar om jag får maila bilder till min frisör.

10.30
Jag är en hobbit och äter helst två frukostar.
Detta är nr 2.

11.30
Provar en foundation från Dermanord.
Känns oväntat bra.

12.30
På hårgängets toalett. Nu ska håret av. Jiiipiii!

13.30
Så här fånigt glad är jag på moonsun efter klippningen.
Nu ska benen vaxas! Mycket hår väck idag.

14.30
Med hjälp av lite förossningsandning klarade jag vaxningen galat.
Går till tunnelbanan i Gamla Stan.

15.30
Efter en snabb shoppingsväng
på Götgatan tar jag ännu en tunnelbana hem.
Börjat bli rejält trött och få ont.

16.30
Kommer hem till två glada och pigga killar. Vi gosar och myser ett tag.
(Fast här ser Sigge mest skeptisk ut)

17.30
Partymannen kommer hem och vill gå och äta thai.
En strålande ide tycker jag!

18.30
Partymannen är mätt och glad.
Jag med.

19.30
Sen gick vi hem och lekte med katterna.
Det tyckte de om.

20.30
Jag la en egen blandad liten minimask
på näsa och två småfinnar på hakan
(som jag får när jag vaxar bort skägget).

21.30
Sen kollade vi på Grannfejdan
(vilka galna människor det bor i vårt avlånga land)
och åt reese's-godisar från USA.


Innan klockan hann slå 22.30 låg jag i sängen.
Men å andra sidan vaknade jag 2.48, 4.31, 5.09 och 6.15
under natten (som vanligt) innan jag gick upp vid 8-tiden imorse.
Kroppen håller tydligen på att vänja sig vid ett nytt liv.

A ring-a-ding-ding

Så här ser min 'nya' förlovningsring ut.
(Den är ännu vackrare i verkligheten.)

Den har som sagt tillhört min farmor, som för drygt 40 år sen fick den i present av min farfar. När mamma och pappa var gifta fick mamma den av farmor och jag har alltid vetat att mamma skulle ge den till mig en dag. Att den skulle bli min förlovningsring hade jag inte tänkt, men nu känns det som världens naturligaste sak! Att jag aldrig fick träffa min farmor, då hon dog ett par år innan jag föddes, gör att det känns lite extra speciellt att få bära hennes ring.

Jag känner mig så damig och tjusig med den här ringen. Som en riktig vuxen :)

En god morgon kan börja med lite youtube

Minns ni den här killen?



Är du som jag och fäller några tårar när Paul Potts börjar sjunga, klicka på den här länken:

http://www.youtube.com/watch?v=RxPZh4AnWyk

Kort och gott. Och tjock.

Idag:

Jeans: Topshop Maternity
Randig t-shirt: HM
Grå topp: Forever 21
Kofta: HM
Skor: Din Sko
Jacka: HM
Väska: Forever 21

Nu är det klippt

Åh. Jag är så nöjd. Det är så fint.

Jag tog en miljard bilder på mig själv men ingen blev riktigt bra.

Tove på Hårgänget klippte mig, hon är superduktig!

Kaka på kaka

Ett kakfat är så många användningsområden.
Och halsband är roligare än kakor.
Och håller längre.
Fast de smakar inte lika gott, det kan jag erkänna.

Ny klänning

Elsa har köpt den.
Men jag känner mig lite grönfärgad och varm i ansiktet.
Det kan bero på att jag mest tycker att den borde hänga i min garderob.

Ja.
Avundsjuka.
Fult men sant.


Bilden snodde jag från hennes fina blogg.

Ett försök

Idag har jag försökt ta det lugnt, men det har gått sådär. Förutom en liten tupplur på soffan mitt på dagen har jag tyvärr varit igång rätt mycket. Mitt eget fel dock. Hade mycket energi imorse och sen tog den bara slut... Straffet är att jag nu inte känner mig helt great.

Imorgon ska jag klippa mig och sen vaxa benen på moonsun. Det sista är jag lite nervös inför. Det är inte det skönaste man kan utsätta sig för och jag gör det typ aldrig, men nu kände jag för det. Sparat långt fint hår på benen. Känns nästan lite sorgligt att göra sig av med det.

Och klippningen. Ja, jag vill inte avslöja något om hur, men jag kan säga att fint kommer det bli.


Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Trapphus och solglasögon

Lite olika avstånd, lite olika stora jag.
Sån är jag. Lite olika på olika avstånd.

Och magen växer. Oavsett avståndet.

Kjol: Stadsmissionen
Linne: HM
Skor: Din Sko
Kofta: Lindex
Solglasögon: Upphittade

En skadad partyman

Här sitter han med sin nygipsade arm i soffan. Efter 5 timmar av väntan fick han äntligen komma in. Då hade vi redan missat profylaxkursen... Som tur är så ringde jag och kollade innan och det skulle låta oss få gå en annan gång på del två som vi missade ikväll. Känns surt, jag ville verkligen gå, men samtidigt är det ju inget man kan styra över. Nu ska han gå med gips i en vecka och jag kommer att få göra mycket mer här hemma. Det är bara att bita ihop och köra. När det gör ont, ta paus och blir det för mycket så anställer jag hemhjälp. Nej. Det gör jag inte, men jag önskar vi kunde... Det är synd om honom, min lilla partyman. Min fina, fina kärlek. Det bästa som finns.

Världens bästa plats

En del platser gör en varm innuti.

Som om man hittat en liten dörr som leder rakt in i barndomens mjuka famn.
Där minnena är fler än myrorna i stacken vid tallen där gungan hängde.
Där jag kan sluta mina ögon och höra samma ljud idag som för 25 år sen.
Där golvplankorna sett mina fötter växa från spädbarn till vuxen.
Där tallarna och enarna och björkarna och jag växt oss stora, sida vid sida.
Där jag upplevt allt mellan våfflor, smärta, glädje, krocket, ångest, blåbärplockning, livlust, stickor och fiskelycka.
Där jag skrattat och gråtit, pratat och sovit, älskat och hatat, förlåtit och förträngt.

Det här är min bästa plats.






Det är egentligen inget speciellt. En 50-tals stuga påbyggd på 70/80 talet. Renoverade lite då och då. Ett utedass som luktar bajs. Slitet och lite underligt möblerat av min faster som bor där 3 månader per sommar och resten av året i Florida. Men jag älskar det. Jag älskar att havet och bryggan är 2 minuter ner. Att jag hittar överallt. Att köra båten över. Att sitta på altanen och dricka morgonkaffe. Att det finns blåbär på hösten. Att jag kan åka ut dit närsomhelst.




Jag älskar att se katterna leka därute. Men ännu mer. Längtar jag efter att få ta ut mitt lilla barn dit. Att se h*n leka på gräsmattan, tulta på altanen, bada i vattnet.
Jag hoppas att jag alltid, alltid kommer att få vara där ute. Få må så gott som jag gör när jag är där. Det är en lyx som jag vet hur lyckligt lottad jag är, som har.

Sigge och Orvars helg

Sigge och Orvar fick springa fritt ute på landet, först ett par timmar och sen hela dagar. De älskade det. Fast bäst tyckte de om det om vi var ute oxå, om vi var inne så kom de till dörren och jamade och ville komma in. Så j*vla gulligt. När vi kom in på kvällen så var de så trötta att de bara åt och somnade. Helt utmattade.



ps. Vi har nu varit och röntgat och ringfingret var brutet. Partymannen ska nu åka och sätta sig på akuten. Jag ville följa med men vi bestämde att jag ska stanna hemma. Det är profylaxkurs ikväll och yoga innan, så för att orka det så måste jag vara hemma och vila.

En helg i solen. Och ett brutet finger?

Jag och partymannen och katterna har haft en helg fantastisk helg ute i skärgården. Solen sken fredag, lördag, söndag och tempraturen steg upp mot 20 graders strecket på tomten. Jag varken tvättade håret eller smikade mig, jag klädde mig mest i avlagda kläder och gummistövlar. Och det var ljuvligt.



Lite drygt 10 månader efter vår förlovning, förlovade vi oss igen (nästan). Jag har letat efter en finare ring ett bra tag, eftersom det kommer att ta ett tag innan vi kommer gifta oss. För en månad sen så gav min mamma mig denna ring, som hon i sin tur fått av min farmor, som i sin tur fick den av farfar för ca 50 år sen. Jag lämnade in den på lagning och gravering för ett tag sen och den blev klar lagom till påskhelgen. Så jag tog med den ut, och i solen på altanen fick partymannen byta ut den gamla ringen (som alltid bara var tänkt som en tillfällig ring för mig, eftersom jag inte hann hitta nån finare) mot den nya. Och han propsade på att fota medan han gjorde det :) Bilden gör inte ringen rättvisa. Den är sagolikt vacker, formad som ett löv med en blå sten på. Och jag älskar att min farmor burit den. Det gör att det känns så... varmt.

Efter en underbar lugn och skön helg skulle den avslutas med att vi (mest partymannen) skulle hjälpa min kusin att dra upp båten på land eftersom han glömt sätta i en plugg i båtens botten. Tyvärr slutade det hela med att partymannen fick vinchen på handen och bröt förmodligen ringfingret på högerhanden! Han ska röntga idag, men det är blått och svullet och min pappa (som är läkare) sa att han trodde det var brutet när han tittade på det igår. Så med en halvsvimmade man, katterna i varsin bur och massor av packning fick jag ta oss över till fastlandet (man tar egen båt över) där min bror kom och hämtade oss. Och jag kan varken bära eller gå. Så det var en utmaning. Men det gick. Fast ont fick jag.

Värre är det hemma. Jag måste knyta hans skosnören och jag kan inte riktigt böja mig ner. Jag kan inte stå och diska mer än 2 minuter i taget och han kan inte diska alls. Allt som han gjorde för mig innan måste jag nu hjälpa honom med... så var mina dagar som diva över... (snälla, hör min ironi)

Nu ska vi åka och röntga min arma krake till mans hand.

En dålig dag

Idag vart ingen bra dag. Jag sov jättedåligt inatt och hade en dålig fm då jag bla satt och stressade över ett samtal från HSB ang uthyrningen av lägenheten. Stressen sätter sig i magen direkt. Försökte ta ett bad för att slappna av, men det funkade inte. Försökt sen lägga mig och vila, somnade i 15 minuter innan väckarklockan ringde... Stressen var kvar. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag, massor av disk och prylar överallt. Försökte diska, får skitont i ryggen och snart stressad igen. Jag och min fina vän S ställde in vår fika och jag låg och försökte slappna av framför Tvn. Koppla bort alla jobbiga tankar. Gick sådär. Tillslut kom partymannen hem och det kändes lite bättre.

(Jag lider av att inte kunna koppla av. När jag inte stressade över HSB så började jag stressa över hur jag ska göra efter mammaledigheten med jobb och sånt. EFTER!!!! WHATTHEFUCK!!??!?!?! Varför kan jag inte bara slappna av?)

Nu ska vi planera inför helgen på landet. Vi ska åka ut, bort, från allt vad internet och stress heter. Jag ska läsa böcker och tidningar, sova, vila och kanske gå ut lite i skogen om jag orkar (hoppas, hoppas, hoppas). Gosa med katterna och förhoppningsvis lapa tidig vår/påsksol.

Så nu blir det bloggtorka några dagar. Men du kommer väl vara upptagen med att äta ägg och godis så det kanske inte gör nåt.

Glad påsk. Kram.

03.10

Varje natt, och då menar jag utan undantag VARJE NATT, runt 03.10 vaknar jag.

Jag är inte speciellt kissnödig.
Men går ibland och kissar ändå.
Kommer inte så mycket.

Katterna sover.
Parvel är lugn.
Partymannen ligger tungt och snusar bredvid mig.

Har lite svårt att somna om.
Gör det till slut.
Men vet inte varför jag vaknar.

Ännu en mystisk del av denna 9 (10) månader långa märkligheten.

Profylax

Igårkväll var Partymannen och jag på Profylaxkurs (Annas profylax). Jag var både lite förväntansfull och nervös innan. Dels för att jag inte riktigt visste vad det var för något (jag är inte så bra på att läsa på om saker, utan mer impulsiv). Dels för att den kostade en ordentlig slant (jag var lite orolig över att det skulle kännas som bortkastade pengar). Men jag kunde inte haft mer fel. Det var lärorikt om förlossning & kroppen och intressant & utvecklande om relationen mellan partner och kvinna innan och under förlossningen. Min syn på förlossningen har förändrat från orolig och nervös till förväntansfull och peppad! Jag har insett vilken kraft jag har och att jag kommer klara det här!

Kursen är uppdelad på två kurstillfällen á 3 timmar. Nästa och sista gången är nästa tisdag. Jag längtar redan och kan redan nu varmt rekommendera dig som gravid att anmäla dig. Det kostar 1890 kr/par, minns inte vad det kostar för bara en person men man kan gå själv oxå.


Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

090407 kl 10.32

Nyss hemkommen från arbetsförmedlningens infomöte.
Ursh.

Men nu var det gjort.
Nästa möte där är sista april. (2 månader innan beräknat förlossnings datum) Då ska jag träffa handläggare och diskutera hur man ska gå vidare... Eeeh... Ja, jag vet hur jag ska gå vidare med mitt liv, frågan är om de tycker att det är en bra ide.

Oh well. Det löser sig. Solen skiner ju. Då löser sig allt (känns det som).

Jeans: Topshop Maternity
Top: Lindex (kolla in fina knapparna upptill)
Ballerinaskor: Din sko (nya! billiga; 199kr!)
Halsband: 2hand, ärvda, presenter
Jacka: Sliten (och numera lite för liten) sak från HM
Väska: Svenskt Tenn
Halsduk: HM
Solglasögon: Hittade (!)

Ego-attack

Åh! Jag är en sån hemsk och egocentrisk människa. Min barndomsvän fick en dotter igår och det jag går och oroar mig för att att de ska ta ett våra två flicknamn! Ett av dem tror jag inte att det är någon risk för de känner nog inte till det, men det andra är lite vanligare...

Åh! Jag önskar att jag kunde vara en sån där fin människa som alltid är glad för alla andra helt utan förbehåll. Men det är jag inte. I veckan fick jag ett mail av en expojkvän som jag var tillsammans med för nästan 10 år sen. Vi har en del gemensamma vänner samt att vi under våra respektive 'dry spells' hånglat och haft oss (fast det var länge sen sist nu) så vi har hållt en bra kompisskap kvar. Då ska man önska en sån person allt gott, men när han sa att hans flickvän numera är blivande fru så kunde jag inte hjälpa att känna ett sting. Trots att jag fått neka hans flörtande de sista åren, trots att jag är lycklig och gravid med världens finaste partyman, trots allt det, så har jag så svårt att vara glad för hans skull. Hur fucked up är det?? Varför kan jag inte bara vara en god och varm människa och önska alla lycka och välgång?

Som min barndoms vän och hans alldels färska lilla dotter som kom till världen igår, alldeles orörd och oskyldig. Hur kan jag sitta här och oroa mig för att de ska 'sno' mitt flicknamn (jag kanske inte ens får en flicka!)? Jag borde vara glad och tacksam över att allt gått bra och skicka blommor. Men som ni som läst mina ego-attacker innan vet; Jag är inte så där varm och fin som man borde vara.


Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Ps. Nu ska jag på infomöte på arbetsförmedlingen. Så j*vla trist och meningslöst, speciellt som jag var på ett för bara 7-8 månader sen när jag var arbetslös första gången... Men om man inte gör som de säger så tar de ens a-kassa från en...

Sköna måndag

Idag ska jag unna mig en ljuvlig 60min gravidmassage på mitt favvoställe moonsun i Gamla Stan. Både Partymannen och jag sov illa inatt, han känner sig så dålig att han är hemma idag. Själv drömde jag inatt att bebisen stack ut sina små fingrar ur min navel. Men det var bara början, för sen öppnade sig hela min mage, som om naveln vidgades sig, och så rann allt fostervatten ut. Jag var på ett massageställe när det hände, men de verkade vana vid sånt här, för doktorn som fanns där sa att allt var normalt. Det gjorde inte ont men det kändes lite märkligt. Ännu konstigare var att jag fortsatte få värkar och, trots att jag var helt öppen i magen, skulle förlösa vaginalt. Ja, det var väl en av de första i ,vad jag förstått, en lång rad konstiga drömmar om förlossning och bebisar.

Så här vackert väder är det i Stockholm idag. Kortet är taget på vår vädringsbalkong i trapphuset. Vägrar lägga upp fler bilder tagna i dåligt ljus innifrån lägenheten. Klänning; Indiska, Jacka; HM, Skarf; ?, Skor & solglasögon; 2a hand.

Blaskigt

Ful bild. Jag blir tokig.

Ville visa nya tröjan, men
1) glömde bort att ta av koftan
2) och att speglen gör vita fläckar på bilden
3) och att bristen på ljus gör att jag ser uttvättad och blek ut.

Eller så ser jag ut så här.
Hua.
Hemska tanke.

En text skriven igår kväll

Just bölat ögonen ur mig till en film som heter 'Mitt liv i rosa'. Varför?

Därför att det finns föräldrar idag som behandlar sin barn så här. Därför att folk har så svårt att acceptera dem som inte håller sig inom ramen, inom mallen för 'normal'. Varför vågar inte en mamma och en pappa låta sin pojke gå klädd i kjol? För att de andra vuxna skulle se snett på dem, inte tycka att de och deras barn var normalt, hör hemma, passar in. Och deras åsikter smittar på barnen som 'lärs upp' att tycka att det är konstigt, onormalt och fel. När jag frågade er om ni skulle låta er son gå klädd i princessklänning så svarade någon att de gärna skulle vilja, men att de hellre skyddar sitt barn från mobbing (än att göra det för jämlikheten). Jag respekterar allas åsikter men om Jag inte börjar förändra något, Vem ska gör det då? Problemet är att det inte ligger hos barnen, det ligger hos de vuxna. Om vi inte förändrar vår syn på onormalt, normalt, manligt, kvinnligt, och hetro- och homosexualitet, så kommer problemen aldrig att försvinna. Vem tror man att man är när bestämmer vad en annan människa ska känna? Som föräldrer tar man på sig en stor uppgift, att stötta, älska och hjälpa sitt barn att växa. Men man har inte rätt att bestämma vad en annan människa ska älska för kön eller vilja bära för kläder. Inte för en vuxen, inte för ett barn. När ska människor lära sig att barn är människor inte 'bara barn'?

Det här gör mig så upprörd. Jag har svurit hela mitt liv på att aldrig låta mitt/mina barn känna att det inte får vara den de är. Älska den de vill. Och alltid vara älskade av mig.

I dagarna har en lag gått igenom som tillåter homosexuella att gifta sig i kyrkan. Med små, små myrsteg närmare vi oss kanske ett mer förstående samhälle. Jag hoppas det.

bilden lånad härifrån

Renoveringsångest

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Vaknade tidigt imorse av att renoveringstankarna snurrade runt som ett gäng arga bin i skallen. Hur ska vi hinna? Hur mycket kommer det kosta? Kommer pengarna att räcka? Hur lång tid tar det att måla hela lägenheten? Kommer nån kunna/vilja hjälpa till? Och köket? Klarar vi det själva, med hjälpa av pappa? Kommer pappa kunna hjälpa som han säger/vill? Hur lång tid tar det att lägga golven? Och att spackla och slipa alla väggar?
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Googlade lite, fick veta att IKEAs kök har 2-4 veckors leveranstid och hittade lite tips om målning på bla alltombostad. Sen kom jag på att i ett gamalt avsnitt av arga snickaren så sa han att ett rum skulle ta en dag för 2 personer att måla. Och jag orkar mindre och mindre och kan inte ens hänga tvätt utan att må dåligt. Ångest. Nu har jag magont över att vi inte ska hinna. Att jag ska ligga och krysta och sen komma hem till en lägenhet utan kök och omålade väggar... och som fortfarade luktar rök.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Jag diggar Elsa

Hon är vacker, söt, snygg, sexig och cool.


Bilderna har jag lånat från hennes blogg.

Och varmare blev det

...iallafall i solen. Vilka ljuvliga dagar. Jag känner mig pånyttfödd!

Rent hus

+

=Husmorsstädtips:

1 l Vatten, ca 20 ml ättika och lika mkt citronsaft. Jag köpte sprayflaskor på Åhléns och gjorde en till badrummet (den utan citron, då katter inte vill kissa där det luktar citron) och en till köket (med citron). Nu återstår att se om det var bättre förr.

ps. ättika är f.ö en fantastisk fläcklösare. Fick bort en blåbärsfläck i soffan på ett ögonblick!

Mer på önskelistan

På barnet.
I vagnen.

Båda från Uni.
De har massa mera ljuvliga saker.
Vill ha nästan allt.

Ja.
Blev en ny katergori; Barnkläder.
Insåg att jag lär fortsätta frossa i det i framtiden.
Lika bra det får en egen plats.

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Kopp nudel sång

Åh. Ljuset här hemma är katastrof. Jag försökte i köket; gick inte. I vardagsrummet; för mörkt. I hallen: hemskt. Men det var det enda som var ok. Och det är långt i från OK. Känns värdelöst att ha en sån fin (och dyr) kamera och sen ingenstans att ta fina kort. Som tur är så fick jag ta massor av fina kort på min väns dotter idag när vi fikade frukost tillsammans och sen gungade i parken en stund (jag orkade!). Vårsolen är ljuvligare än jag minns den. Dax att lyssna på vårlåtar. Som den här:

Min navel

Den är på väg ut.
Ja, på väg har den varit ett tag, men nu vänder den sig ut och in vilken sekund som helst.
Konstigt.

Det finns bildbevis.
Men det är för naket för bloggen.

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Mys

Byxorna jag köpte igår fick bytas mot en M och inne på Lindex fanns en fin randig tröja för magen att växa och mysa i. Efter det och lite mat från ICA var jag helt slut och ramlade i soffan för en 2 timmars vila. Jösses va energinivån är låg just nu. Imorgon ska jag äta sen frukost med en fin vän och hennes dotter så då kan det bli outfitbild. Idag spillde jag ketchup på mina kläder, så jag gömmer ett dygn till...

En vanlig dag

Det bästa med att vara hemma mycket är sällskapet.

Innan 09.00

Skulle ha sovmorgon idag, men av någon anledning-jag kan inte skylla på varken katterna eller parvel här-så vaknade jag 6.30 och kunde inte somna om. Så efter 45 minuters snurrande gick jag upp och ta tag i massa 'tråkigt papper-arbete'.

Har hunnit med:
-Fyllt andrahands-ansökan
-Fyllt i anmälan av arbetslöshet
-Betalat räkningarna
-Mailat min fd chef och bett henne om Arbetsgivarintyg
-Ätit frukost

Och nu kl 9.00 öppnade Alfakassan sin telefontid och jag ringde 9.01 och fick köplats 44!!
Måste kolla med dem om de har kvar mitt gamla Arbetsgivarintyg från min förra jobb. Vore ju smart av dem att behålla allt så slipper jag fixa fram ett nytt. Men jag har lärt mig att man inte ska förvänta sig för mycket av Alfakassan. Tom min handläggare på Arbetsförmedlningen sa igår att de var kända för att vara usla rent administrativt. Då har man dåligt rykte...

En massa information om 1 april 2009

För att vara en 'ledig' dag så har jag varit väldigt (i mina mått mätt) aktiv. Till frukost hade jag en vän från England här på fika. Urhärligt. Efter det tog jag bussen till Arbetsförmedlningen. Efter massa väntetid fick jag prata en trevlig kille som stolt berättade att han just adopterat en liten kille från Kina (apropå min mage som han glatt kommenterade på en gång). Efter det var det formaliteter och skit och sen fick jag papper jag ska skicka till a-kassan. Mitt i mötet ringde mamma som var lite nedstämd (hon har mycket att göra med begravningen och allt) och hon mötte upp mig med bilen utanför. Vi åkte till Ringen och jag köpte lite mat och ett par mysbyxor på Indiska. Sen gick vi långsamt mot min gata med ett kort stopp för att köpa 'spikmattan' till mamma. Väl hemma åt jag fisksoppa och försökte svara på facebook-mail med siten verkar hängt sig. Nu bläddrar jag i UK ELLE, äter Läkerol Special och lyssnar på Maia Hirasawa. Ska ligga lågt nu resten av kvällen. Är tröttare än en Vasaloppet-målgången. Och nån outfitbild vet jag inte om det blir idag. Och det är inget skämt.