Härom dagen kom en granne, en äldre man (med stor kagge), fram till mig och barnen när de lekte i närheten av vårt hus. Jag hade på mig en klänning jag älskar och kände mig fin. Så säger han:
-Jaha, å va blir det här då?
Och tittar på min mage som buktar ut under bysten på klänningen.
-
Vad menar du? sa jag, mycket medveten om att vad han syftade på
Han insåg väl då att jag inte var gravid. I vanliga fall hade jag sagt;
-Åh, nej jag är inte gravid och skrattat bort det, kanske tom skojat om att jag ätit för mycket glass.
Men inte nu längre.
Jag är så jävla trött på att ursäkta min kropp. Jag har fött två barn och har inga magmuskler - så är det!
Jag måste inte vara smal och vältränad för att få visa min kropp. Om jag vill ha en klänning som markerar min mage så ska jag få ha det, utan att få kommentarer om min kropp. MIN kropp. Ja, jag vet, han undrade ju bara om jag var gravid. Men, nej, jag har bett om ursäkt för min kropp i alldeles för många år. Så här sa jag:
-Neeej. Jag är inte gravid. Och jag avråder dig att fråga en kvinna det. Även om du inte menar något illa, så kan man ta väldigt illa upp.
Jag log hela tiden. Han började ursäkta sig fumlande med hur alla skaffar så många barn nuförtiden och bla bla. Jag sa bara att det var ok och jag förlåter honom. Inget mer.
INGA MER URSÄKTER.
Skulle jag gå fram till honom säga; Jag ser att du har levt livets goda dagar och ätit gott!
Nej. Hans kropp är hans kropp. Och min kropp är min kropp. Låt mig se gravid ut om jag vill. Min kropp är inte till för andra. Så oavsett om jag ser ut som jag ska föda vilken sekund som helst, så anser jag att INGEN har rätt att kommentera min kropp, utgå från att den är gravid eller något annat som helst.
 |
Så här såg jag ut den dagen. |
Varför blir jag så arg av detta?
Jo, för att jag jobbar mycket hårt med mig själv för att inte föra över mina egna kroppsnojor på mina barn, speciellt min dotter. Jag vill att hon ska känna att henne kropp alltid är... bara är! Och är HENNES. Hela vårt samhälle skriker att kvinnan kropp tillhör alla, och jag försöker bara ge mina barn en ärlig chans att älska sig utan att jämföra sig med de vidriga idela som samhället förmedlar.
Därför är jag arg.