Barnvakten och favoriten

Inatt har Elsie och jag sovit hos mormor som tog natten, jag sov i ett annat rum och fick en god nattssömn! Och nu har det bestämts att Elsie ska sova en natt till, utan mig. Jag och Johan ska på depeche mode ikväll och sen sova själva hemma för första gången sen hon föddes. Spännande..!

Två nätters sömn i rad, jag kommer vakna som en ny människa :)

Ps. Favoriten är min 13-åriga lillebror. Hon skiner upp som en sol när han kommer in i rummet. Kärlek!

God morgon? Nja...

Det går nog bättre och bättre om nätterna. Men vissa mornar vill damen kliva upp före 06. Inte ok. Inte skönt. Idag är en sån morgon. Tur för henne att hon är förbannat söt.

Dagens Elsie

Himla tjejiga var vi båda idag. Elsanpälsan i rosa manchester och röda strumpbyxor.
Nu sover hon. Söt är hon. Jämt.

Detalj på koftan

Rosetter på fickorna. To cute to handel.

80talsrosa

Ny reakofta från indiska
Tajts från monki
Linne från gina tricot
Benvärmarna är gamla och tyget från ohlssons tyger

Nu går vi på babysim. Tjo.

Jag önskar mig just nu

-En BH som passar mina 'nya bröst' (de gamla för små, amningsbh för stor och inte så roliga att ha på sig)
-En weekend resa till en romantisk stad med Johan (och Elsie hemma i tryggt förvar hos tex Mormor)

-Skinnsoffan från Ikea

-Mindre kakor i magen
-Ett nytt badrumsskåp
-En batterilivstidsförlängare till min Iphone

Bara så där. Av ingen anlednings alls.

Det var så roligt, jag måste skratta

'...så att jag faller framlänges'

Utrotningshotad; Dagens outfit

GeoTagged, [N59.31037, W18.05527]

Klänning; secondhand
Kofta och tajts; hm

Klycha

GeoTagged, [N59.31113, W18.05672]

Nu är det dax att erkänna. Att få barn är det bästa som hänt mig. Och att leva med Johan förstås. Utan honom, inga barn. Och sen är han förstås jordens finast man.

Men. Mammahood rocks. Klychigt men sant. I löv it.

Fina saker

Elsie sover nu sen två nätter tillbaka i eget rum. Det har sina fördelar, man kan ligga och läsa i sängen tex. Men oxå sina nackdelar. När hon vaknar måste man resa sig ur sin varma säng och gå genom den mörka lägenheten för att trösta eller stoppa in nappen... Men vi hoppas på bättring på sovandet.

Annars har jag bakat och lagat barnmat. Båda är lika roliga! Och goda :)

Nära som 17

Trött som 17
Nöjd som 17

Gonatt

En vuxen dagens

GeoTagged, [N59.31027, W18.05351]

Status:
Väst, blommor och jeans.
Babysimmad och klar.
Trött och öm efter afrodanspass på friskis.
Nu helg. Trevligt.

Dagens

Outfit.
A.
La.
Elsie.

Välkommen tillbaka

Åh! I natt, efter en veckas strul på nätterna, sov Ärtan en hel natt! 20-07! Jag sov från 23-07 och känner mig o
Som en ny människa. Och idag ska vi på babysim. Vilken lycka!

Dagens outfit

GeoTagged, [N59.31815, W18.05673]

Gina och jag

Egentligen är jag fel åldersgrupp att handla på Gina Tricot tror jag. Men på sista tiden har de haft mycket fint och plånboksvänligt. Den här klänningen köpte jag för Elsies fest för 299 kr (tror jag). Stora puffiga ärmar och massor av spets. I likey. Under har jag ett långt linne som jag bar mycket när jag var gravid, både som linne och klänning.

Nu ska jag låta bli att blogga på ett par dagar, har massor av syprojekt som ligger och blir lidande. Men, jag kommer åter.

Sova på natten? Överskattat tycker Elsie.

Det kan gå några dagar då det går bra, hon vaknar och vill ha nappen, men somnar strax om. Sen kommer det en jävulsnatt som inatt. Hon vaknar runt 02-03 och kan/vill inte somna om. Jag blir galen efter en timme och efter två har jag förlorat förståndet och närmast apatisk. Jag vill slänga henne i väggen men det gör jag inte. Såklart. Jag vaggar lite för fort och sjunger lite hest. Säger lite surt att hon måste sova nu. Hon tittar på mig och meddelar att hon tänker skrika om jag lägger ner henne. Hon vinner. Jag sitter i sängen och riktar istället min ilska mot min älskade, som inte är så älskad i denna stund där han ligger och sover. Eller nej. Det gör han ju inte. För efter en och en halv timme inser han att det inte blir nån sömn och försöker avlasta den apatiska kvinnan. Det hela slutar med att mannen gör godnattvälling till ungen och den tillslut somnar på mammas stakars ömmande arm. Två timmar senare är det upp och hoppa. Oh joy.

Tårta för Elsie

Igår var det fest för Elsie hemma hos oss med hela tjocka släkten. Det var galet varmt, roligt, rörigt och Elsie fick helt fantastiska presenter! Åh, det var så härligt!

Som grädde på moset fick jag sent igår veta att en vän till mig väntar barn och nyss berättade en annan vän att hon gift sig! Hurra va mycket skoj som händer!

Polaroid på iphonen

I finaste köket

Idag var jag och Elsie hemma på lunch hos min vän Cecilia. Hemma hos dem blir jag alltid så inredningsinspirerad. Deras kök måste ett av jordens mysigaste.

Varning för smashbox!

Gå inte till smashbox skanstull i Stockholm, mkt dålig service!!!

Ser ni luggen...

GeoTagged, [N59.31039, W18.05528]

...så ser ni vad jag menar...

Hej 90 tal

GeoTagged, [N59.31039, W18.05528]

Insåg när jag klätt mig att jag satt på mig saker jag lika gärna kunde haft -92. Komiskt. Förutom koftan som inte fanns då, för den köpte jag på GT igår och den är jordens mjukaste. Min friss är oxå lite 90. Visar närbild strax...

Vit

GeoTagged, [N59.31178, W18.05447]

Varit och blekt rötterna. Det gör så att jag ser grå eller vithårig ut. Men det blir bättre om några tvättar.

Svinjobbigt

I söndags bjöd min pappa och hans fru mig och Johan på teater. Vi såg teaterversionen av boken med samma namn; Svinalängorna. Jag hade ett hum vad den handlade om trots att jag inte läst den men visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av teaterversionen. Framme på scenen stog en gamal soffa och runt den var transparenta tyger spända som en avlångt rum. Jag var skeptiskt. Jag gillar scenografi. Det här var... bara tyg. Upp på scenen kommer två kvinnor varav den ena är författarinnan själv. Hon berättar om sina tankar kring boken som teater efter frågor av den andra kvinnan (som jag misstänker är producenten ev pjäsen). Hon berättar om det som skiljer dem åt och vad hon eventuellt tycker saknas. Hon är allmänt positiv, om än lågmäld, men verkar stolt och glad över att boken är pjäs. Hon avslutar med att säga att hon önskar att inga barn ska behöva ha den som barnen i hennes historia. Sen slockar scenen.

När den tänds springer två flickor mot varann och kramas i mitten. Lampor tänds... eller projektorer. För nu är tygerna täckta med bilder. Skådespelarna börjar tala. Något om att har kan ingen hitta dem. Fastän de vet att ingen letar efter dem. Eftersom de ligger avsupna hemma på Fridhem. Plötsligt är tygerna inte längre tyger, utan... en skog. En grön skog någonstans i Skåne i mitten på 70-talet. Och i skogen står två rädda 12 åriga flickor.

2 och en halvtimme senare har jag gråtit och skrattat. Men mest gråtit. När jag skrattat har det satt sig i halsen. Så som man skrattar åt något i försvar. Men främst har jag i 2 och en halv timme varit i Skåne, i ett bostadsområde som kallas Svinalängorna, tillsammas med Leena och Åse. Motvilligt har jag slukat varje ord när de berättat om deras mammor och pappor. Som älskar, super, lovar, gråter, slåss, sviker och försvinner. Jag vill veta, men det gör så ont att höra.

Jag vet inte hur boken är. Jag vet inte hur filmen kommer blir. Men jag vet att pjäsen var bland det starkaste jag sett och jag är så tacksam över att man vågar göra den. För den är hård och grym och hemskt. Och tyvärr alldeles sann och verklig, lika mycket idag som på 70talet.

Clara slår ett slag för nykterheten. Jag slår ett slag för verkligheten. Alkohol är en stor del av vårat samhälle. Kanske för stort för att utrota. Kanske kan vi börja med att våga prata. Om hur alkoholen kan se ut, om hur många barn som tvingas se mamma och pappa fulla varje helg, kväll eller dag. Och att den inte alltid gör det. Alkoholism är en nedärvd missbrukargen. Den kan uttrycka sig om spel, sex, knark eller cigaretter. Eller som några glas vin för mycket. Alla som dricker ett glas vin blir inte alkoholister. Men de som blir det kommer inte undan, såvida de inte själva vill det och sen får hjälp. De behövs sjukvård och kärlek för att bli fri. Men utan vilja blir det inget alls.

Men det är jobbigt. Det är jobbigt att behöva säga till sin mamma; Mamma, jag tycker inte om när du är full. Jag tycker inte om när du inte kan prata ordentligt och inte kan se mig i ögonen. Jag vill äta middag med sig och höra dig läsa gonattsaga. Ett barn ska aldrig behöva be sin mamma eller pappa om nykterhet.

Det är mitt löfte till min dotter. Aldrig ska du behöva uppleva det som Leena göra. Se det som hon ser. Däremot tycker jag Du som läser detta ska gå och uppleva det som Leena och Åse berättar. För alla utsatta barns skull. Så måste se, kanske för att våga tala om det.

Mer om pjäsen här.

Ikea - igen

Jeans-lindex
Långtopp-ginatricot
Svarttopp-hm
Hår-klipps och färgas imorgon!

Nej, det är inte december fortfarande

Man kan av detta kort få uppfattningen av att det fortfarande är december och jul hemma hos oss. Så är det inte. Almanackan togs ner efter detta kort tagits och den lilla julbonaden på väggen tas ner ikväll. Men igår kväll när jag och Elsie kom hem från en tur till Sickla köpkvarter var det fortfarande december och jul i köket.

Imorgon ska jag klippa mig och bleka håret. Idag blir den en snabbis till Ikea. Och på lördag är det kalas för Elsie. Istället för dop - förvirring.

Tre nätter and counting

Så här är det med amningen min.

I julas började vi att skjuta på nattamningen. Dvs första gångerna hon vaknade (innan kl ca 04) ammande jag inte, utan vi gosade, vyssade och tröstade henne båda två, varannan natt. Det gick sådär. Hon hade (förmodligen) nattskräck och var ledsen ibland upp till två timmar. Då hände det att jag ammade henne till sömns av ren utmattning. Men vi fortsatta med att skjuta upp amningen till ett morgonmål och veckan efter jul vart det ofta bara en 'morgonamning' varje natt, det kunde vara klockan 04, 05 eller 07 men det var iallafall bara en. Nattskräcken var tom bort ett par nätter och hon sov två nätter i rad utan att vakna och skricka. Men det återkom lagom till veckan började och Johan skulle till jobbet om dagarna. Men så, sakta men säkert så har nätterna blivit bättre och bättre och nu har jag inte ammat på tre nätter. Vi ser till att hon får massor av mat i sig innan hon somnar och hon får välling när hon vaknar och det har funkat so far.

I julas ammade jag fortfarande på dagarna, sporadiskt, men det var främst för att hon varit sjuk som vi tänkte att lite bröstmjölk kunde vara bra. Men mest fick hon ersättning, gröt (1 gång om dan) och mat (1 gång om dan). När vi kom hem så ammade jag kanske en gång på dagen men hon blir så otålig när det går så sakta att det blev svårt, hon bara ålade sig och hade sig. Hon verkade helt enkelt inte så intresserad. Men den nyintroduserade vällingen däremot, klunkade hon i sig som om hon aldrig smakat nåt så gott! Och mat och gröt är fortfarande jättekul och gott tycker hon. Nu ser henne dagar ut så här; vaknar ca 07 (det varierar tyvärr väldigt när hon vaknar allt från 0530 till 08 och är inte beroende av när hon går och lägger sig konstigt nog), får välling, en timme senare får hon gröt. Sen sover hon en sväng och när hon vaknar ca 11-12 får hon lunch, varm mat och fruktpure. Efter ett par timmar sover hon en sväng igen och sen får en ersättning 200 ml. Ibland får hon den innan hon sover, det beror på hur dagen ser ut för oss. Inget följs slaviskt. På efm får hon ibland en portion gröt (det beror på hur mycket hon sovit, vad klockan är när hon vaknat och om hon är hungrig förstås) och på kvällen ett varmt mål mat. Innan hon somnar får hon godnattvälling. Sist jag ammade på dagen var säkert 10 dagar sen. Jag saknar det inte och inte hon heller.

Om olika vätskor

Två nätter i rad har jag inte ammat henne. Hon har vaknat, varit mer eller mindre ledsen, men det hela har gått att trösta med att bara få sova intill mig. Det har räckt. Jag ropar inte Hej! ännu eftersom det inte är säkert att det håller sig så här. Men det är ett stor steg. Det känns inte som jag har så mycket kvar att erbjuda matmässigt vid amningen längre. Nu är det bara goset kvar. Det går ju att gosa utan att amma.

Dessutom mina damer och herrar, har jag idag fått tillbaka min mens. Allt är igång igen. Det är inte ofta man blir så glad av lite blod som jag blev idag. Hurra för mens!

Söndag igen

Jeans: HM
Topp: Ginatricot
Kofta: HM
Skor: Vagabond

En trevlig kväll

GeoTagged, [N59.31046, W18.05333]

Igår gick jag och den här (nya) röda klänningen till rival och mös med min vän Simone. Barnen var hemma och mös med sina pappor medan vi frossade i olika synder så som öl och ciggaretter. Idag bor en huvudvärk i mitt huvud. Jag har bett den flytta innan 1330 då vi ska på teater.

Fejsgrejs

Har inhandlat mig en foundation. Mitt fina dermanordpuderfoundations funkar inte i den här kylan. Måste ha mer fukt. Ville ha nåt billigt men bra och har för mig att denna fått ok betyg. Återkommer med omdöme.

Nagel

Ok, kom igen nu, funka för f@n!

Dödssynden?

Det är väl aldrig för tidigt att lära henne spela dataspel?

Igår

Bilduppladdningen funkar så där... Eller inte...

Mobilbloggningen som tog sin lilla tid

Har hållt på i några dagar nu men det verkar som det funkar nu. Äntligen... Det har varit dåligt med outfits sista tiden, ska försöka bättra mig på det planet. Jag är ju fin varje dag. Typ. Nu ska vi se om jag lyckas lägga upp bilder oxå.

En massa Elsie. Och en liten bit jag.

What ever happend to Gary?

Google är roligt. Och farligt.

Nu har det gått fem år. Jag tror fortfarande ibland att jag ser henne på gatan, här i Stockholm, vilket skulle vara väldigt konstigt eftersom hon förmodligen bor i London eller Polen. Jag får en kall obehagskänlsa långt ner i magen när jag ser någon med likadana glasögon eller frisyr. Hur kan denna människa fortfarande påverka mig efter all denna tid? Jag borde ha vuxit, mognat, lämnat det bakom mig. Men så är inte fallat. Igår googlade jag hennes namn och efter en stunds efterforskningar (jag älskar att försöka luska fram saker på nätet, får mig att känna mig som en grävande reporter eller en trevligare variant på Lisbeth Salander) fick jag reda på att hon bytt efternanm (gift sig?) och att hon fått en son, förmodligen under 2009. Hon gör fortfarande egna kortfilmer, som hon gjorde när vi var vänner, och driver en filmforumsite. Det verkar gå ganska bra för henne. Vilket egentligen inte förvånar mig, hon har alltid varit en väldigt ambitös person. Men inte av den beundransvärda typen som min vän Petter, utan en sådan som går över lik för att få som hon vill. Det förvånar mig tom att hon har barn. Jag fick känslan av att hon tyckte att kärlek, vänner, familj var alla saker som står i vägen för att lyckas. Det var iaf vad hon tyckte att jag inte hade tid med.

Låter jag bitter? Jag känner mig bitter. Jag kan inte förstå varför jag inte kan släppa människan och bara leva mitt liv. Men jag har en teori. Jag tror att man kan vara lycklig och olycklig på samma gång. Och jag är lycklig. Jag har en egen liten familj med Johan, Elsie och katterna. Vi bor underbart mysigt, vi har det relativt gott ställt och har fina familjer bakom oss. Dessutom så är Johan otroligt stöttande och vill att jag ska jobba med något som gör mig lycklig. Han säger ofta att han tror på mig och vet att jag kommer lyckas. Jag har fina vänner som tycker om mig och en blogg som har fantastiska läsare. Ja, detta är bara några saker som gör mitt liv fint. Och mig lycklig. Men så har vi den andra lilla biten. Den där som gör lite ont. Jag är avundsjuk på människor som har roliga jobb. Jag är bitter på en person som sårade mig för 5 år sen. Jag känner mig dum som inte skaffade mig en utbildning tidigare i livet. Jag lider av dåligt självförtroende. Det är väl egentligen roten till allt det neggiga ovan. Den olyckliga sidan av mig.

Jag funderar. Ska jag ta en sväng i terapi igen (gick när jag var 22)? Eller börja läsa (ännu fler) självhjälpsböcker? Eller ska jag bara försöka beta av allt det som är blä?
Roligt jobb: plugga till copywriter.
Bitter: slänga bort allt som påminner om henne och förtränga varje minne av henne.
Dum: inse att jag hade faktiskt jävligt roligt i allt jag gjorde istället och det är en livet skola.
Självförtroende: jobbajobbajobba på det, med posetiva och glada tankar istället för dåliga.

Det första jag ska göra är lova mig själv att inte googla henne nåt mer. Det gör fan varken från eller till.

Men Gary då? Vad hände med honom? ...www.google...

Två nätter i rad

iphonekort

...sov hon genom natten. Inatt vaknade hon dock vid halv 3 och vid halv 4 och sista gången fick jag amma henne till sömn i min säng.

Sen började mina mardrömmar, en efter en. Efter två mardrömmar och mitt i ett obehagligt senario petade Elsie mig i ögat i sömnen och jag vakande. Aldrig har ett ögonpet varit så tacksamt mottaget.

Får se hur det går i natt.

Åh, vilken natt, en sån underbar natt

Vi förberedde oss på en helvetes natt med gråt och vyssande och vaggande. Johan knackade mig på axeln klockan 06.15 imorse och viskande förvirrat; 'Ligger hon i sin säng??'. Jojomensan. Och där låg hon kvar och sov till 7tiden. Då vaknade hon glatt och låg och småpratade för sig själv en stund innan vi hämtade henne och la henne mellan oss. Där låg vi och mös en bra stund. En fin morgon vill jag lova.

Och nu håller på vi att preppa hennes rum. Snart ska hon få flytta in.

Stakars liten tösabit

Idag fick Elsie sin 5 månaders spruta, något försenad, och mår inte så bra. Hon sov först som en stock i ett par timmar, åt 200 ml ersättning och var glad i ca 30 minuter. Jag la mig i ett bad och läste Chic när hon plötsligt bara började gråta och slutade inte. Efter 2 timmars gråt fick hon lite välling, drack törstigt och har nu somnat. Stakars liten.

F.ö så ammar jag inte längre på dagtid, men på natten får hon fortfarande ett mål när hon vaknar och inte somnar om. Det är det enda som får henne att somna när hon vaknar och bara gråter (nattskräcken?). Det har dock blivit bättre än innan nyår och som det var under julen. Som tur är. Hur orkar man?

Hurra!

Idag köpte jag mig äntligen en efterlängtad Iphone! Jag är så lycklig jag måste skratta!

Dessutom vill jag meddela att Elsies nya kvällsmål (som vi dyrkar) Vällingen är en dundermedicin och hon somnar som en stock! Hurra igen!

Barndomsminnen

Nya sätt att leka

Det händer mycket nu.
Så här kan man sitta och leka nu.
Härliga tider.

2009-stort och litet

Januari

I början av året hade illamåendet äntligen gått över och jag hade fått en fin liten mage.

Det sociala livet av lite torftigt och jag och Johan spenderade många kvällar med katterna i soffan.

Februari

Det var roligt att klä magen. Jag mådde bra och kände mig fin.

Jag och Karin promenerade till Nordiska museet en dimmig dag. Det var nog den sista långpromenaden på ett bra tag.

Mars

Magen växte och jag var glad över att snart inte behöva jobba mera.

Sen blev allt svart. Den 12 mars förlorade jag min morbror. Och livet blir aldrig som förut. Sorgen och stressen över att aldrig kunna trösta mina släktingar nog gjorde att jag fick hemskt ont i magen och kunde inte gå. Och skulle inte kunna gå förrens efter förlossningen. Calle saknas oss, mig, varje dag.

Och i allas sorg går livet vidare, Elsie ligger i min mage och sprakar. April

Efter regn kommer sol och våren tittar fram. Sorgen kommer alltid vara en del av vår släkt, men vi försöker alla leva vidare. Och solen underlättar något, för mig iallafall.

Och med sol kommer värme. Äntligen.

På påsken åker vi ut på Gåsö och myser. Och jag byter ut min förlovningsring till en tjusigare.

Maj

Vi får tillgång till lägenheten och börjar renoveringen från helvetet.

Och däremellan bär jag en väldans massa randiga tröjor.

Juni

Jag åker till Gävle och är med i ett gravidmoderepotage.

Och ett par veckor senare får jag en överaskning; en babyshower. Så otroligt härligt, roligt och snällt av alla inblandade.

Och mera randiga tröjor.

Juli

Sen flyttar vi in i vår lägenhet. Eller nästan iallafall. Den är ett kartongparadis.

Klockan 10.40 den 6 juli födde vår Elsie. Det var det bästa på hela året. Så klart.

Ute var det sommar. Det märkte jag när jag efter två veckor äntligen kunde ta mig ut ur lägenheten.

Dagarna gick mest åt att amma. Det gick sådär.

Augusti

Vissa dagar var bättre än andra.

Men som tur var blev det bättre och bättre. En dag några veckor efter att hon fötts kändes det plötsligt väldigt bra. Elsie och jag hade hittat varann.

September

När sommaren började lida mot sitt slut åkte vi ut på mitt landställe i skärgården med Elsie för första gången.

Och jag köpte ett par nya jeans på Monki.

Oktober

Elsies sömn var lite virrig så under tre dagar i oktober promendade jag in rutiner i hennes sovstunder under dagen. Det funkade väldigt bra. Och jag hade en ny snygg fuskskinnjacka från HM.

Sen färgade jag håret. Först blev den lite jordgubbsrosa.

Och med det håret och denna outfit gick jag ut för första gången sen Elsie kom, på Blogawards.

Och Elsie bara växte och växte. Stark och stadig var hon tidigt.

November

Äntligen började vårt hem se ut som ett hem. Vi fick ett matsalsbord som vi dukade fint med Ittala tallrikar.

Och i början av månaden började vi sätta Elsie i gåstolen. Första tiden satt hon bara och lekte med instrumentbrädan. Men snart var det full fart.

Och så började vi med mat. Inte så poppis först. Men gick bätte och bättre.

På min födelsedag var jag blond och fin och nyklippt och i Forum Nacka med E och min mamma.

Efter mitt födelsedagsfirande gick jag ut för andra gången, i paljetter och högklackat festade jag loss ordentligt. Det var härligt befriande.

December

En dag åkte vi till Norrköping. Det var mysigt.

Maten flyter på som aldrig förr. Allt älskas och äts med glädje.

Jag bär fortfarande en massa randigt.

Sen blev det jul och vi åkte till Dalarna och hem igen.

Nyåret firade vi hemma hos oss med fina familjen Simone, Peter och Leo. Det var rörigt och väldigt mysigt.

Idag tittar vi på film och äter vindruvor. Ett alldeles underbart sätt att starta 2010 på. Gott nytt år.