Poor mamma

Har just insett hur horribelt lite pengar man får ut när man är mammaledig. Jag har varit arbetslös ett tag nu och får MER på det än på att vara mammaledig... Eh, va!? Ja, det var ingen kul insikt kan man meddela (men jag antar att jag varken är den enda eller den sista som får den). Jag fick mig en rejäl smocka av vuxenlivet. Hur ska det gå nu? Ska jag tvingas jobba med något jag avskyr för att betala hyran och köpa mat till familjen, precis så som jag drömt mardrömmar om? Jag känner ett nattsvart mörker av oro inom mig...

Jag vill inte oroa mig över detta nu, utan njuta av mammaledigheten. Men om jag känner mig själv rätt så finns det viss risk för tårar och ångest längre fram... Det är inte lätt att bli vuxen och föräldrer... Inte lätt nånstans.

Fast jag hade nog gjort om det, om jag hade vetat. All (skit) hade jag gjort om. För nu ligger hon och snusar mot mitt bröst alldeles varm och fin. Och är sagolik.

Men. Jag är samma egocentriska människa ännu. Så jag tänker inte påstå att livet är sagolikt. Underbart. Perfekt. Nej. Men det har många fina, ljusa stunder. Och det är dem man får suga på när det blir mörkt och jävligt. Som minnet av en ljummen, ljus sommarnatt en becksvart kall vinterdag.

Å. En sån poet jag är.

En fattig poet. Finns det nån annan sort?

Ute och spatserar

Elsie gillar att ligga och kolla på världen från mammas eller pappas axel. Man får ont i armen som 17 av att bära runt på henne. Men vad gör man inte för sin unge? Sin fina fina unge. Vår fina fina unge. Min fina fina unge.

Helt galet. Jag har ett barn.
Jag har en dotter.
Jag är en mamma.

Svårt att få huvudet runt det. Det lixom lite bisart.

Se så modiga vi är

...fast jag hade ju Johan med mig. Snart ska jag fixa det på egen hand. Klänningen är ny. Superfin och amningsvänlig från Lindex. Ska ta ett bättre kort på den och lägga upp imorgon (om jag hinner). Jag tror och hoppas att Elsie äntligen har somnat. Vi ska försöka äta en galet sen middag. Pasta med pesto. Så j-vla trist. Kan nån komma hit och laga mat oss, tack. Vad som helst utom micromat, pasta och pesto går bra.

Mjölkkossan

De senaste dagarna har Elsie lagt till sig ovanan att inte somna efter måltiderna. Och om hon gör det vaknar hon efter en halvtimme. Somnar hon i famnen och sen lägger ner henne så vaknar hon. Och så hänger vi ett tag och och vips så är hon hungrig igen. Och så ammar jag igen. Detta resulterar i att jag sitter och Marathonammar i fyra-fem timmar, ibland mer! Sen sover hon kanske 3, ibland 4, timmar. På natten har hon varit lite bättre och faktiskt somnat efter 1-1 1/2 timme, men ändå. Det är en massa ammande. Ska det vara så??

Igår

Tycker ni att vi behöver tvättat fönsterna på våra dubbeldörrar?

När tid finns ska jag ta foton och lägga upp på lägenheten, men just nu finns varken den tiden eller lusten egentligen. Eftersom det fortfarande är väldigt rörigt. Men snart. Hoppas jag. Igår var vi på BVC. Elsie har gått upp bra i vikt (hurra!) och hennes mamma har gått ner bra i vikt (hurra!). Och ännu en gång lyckades jag ta ett outfit foto. Men mitt hår! Hahaha! Tur att jag bokat klipptid... kan det bli den 11 augusti någon gång...

Amningen går bra (HURRA!!!) och jag har sovit i kapp det jag förlorade igår. Idag har vi gjort en massa ärenden, Elsie, Johan och jag. Och vet ni. Jag har AMMAT UTE! Både inne på en soffa i Skrapan och ute på en mur på Medborgarplatsen! Läbbigt först och sen rätt coolt. Bild bevis på detta kommer eftersom Johan fotade mig :)

Alla sover utom jag

När Elsie vaknade vid 2 inatt kände jag mig ovanlig pigg. Hade somnade vid 12tiden så hade bara fått 2 timmars sömn. Skönt att jag är så pigg! tänkte jag. Tji fick jag. Kunde nämligen inte somna om. Nu har Elsie vaknat ätit bajsat o somnat (kommer vakna när som helst och vilja äta mer) i min famn. Jag måste sova. Men när???

Premiär

Idag har vi haft besök av Ditte, snart 4 månader, och hennes mamma och pappa Max och Lina och farbror Alex. Ytterst trevligt! Ditte var så glad och charmig och påminde oss återigen om att det går ganska fort och snart är Elsie stor! Och saker och ting blir bättre och lite lättare med sovtider och annat. Efter det åkte Johan till Ikea och hämta hem ett vägghängt skötbord, 6 trådbackar till vår garderob och beställde en köksfläkt. Och åkte kommunalt hem med allt (utom fläkten). Strongt gjort! Elsie och jag gick till Ringen och jag raketshoppade lite tajts, BHs och en amningsvänlig klänning. Det var sjukt roligt att kolla på kläder, trots att jag svettades järnet och inte vågade prova någonting. Jag kände mig nästan som mig själv. Nästan. Och Elsie sov som en stock hela tiden.

Titta. Ett outfit foto! Hurra! Jag är tillbaka. Iallafall litegrann.

Sakta återkommer jag till livet utanför vår bubbla

Idag har vi haft en fantastisk dag. Vi fick sova gott och sen har dagen glidigt fram i skön takt. Vi har hunnit sortera, städa och fixa med prylar i lägenheten. Dessutom hann vi med en promenad i Tanto och inköp av blöjor på extrapris. Elsie har sovit i bärsjalen, vagnen och på sängen. Hon har lite svårt att somna om hon inte får ligga mot bröstet, vilket är lite krångligt. Men vi försöker lösa det på lite olika sätt. Ammningen går bra, jag börjar få lite blåsor och är öm som 17, men det är väntat. Vi har bara ammat utan gummitutan i 3 1/2 dag, så lite tålamod är på sin plats.

Idag var min vän Cecilia och hennes son Harry (snart 3 månader) och hälsade på. Cecilia är 'bärsjal-frälst' och jag känner att jag är på väg åt samma håll! Elsie älskar sjalen och somnade på en gång i den. Två gånger idag! Och kolla va snygga vi är :) Och glada!


Och igår gick jag en promenad på 1 1/2 timme i Tanto helt själv med Elsie i vagnen. Hon sov visseligen hela tiden men jag var stolt som en tupp hela vägen. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för mig.

Paus för amning

Min nya bästis, amningskudden Laban. I love Blocket.se

Från att bara ha sovit vill hon bara amma nu. Och faktum är att ammningen utan tutan går ganska bra, tack vare fantastiska Jeanette på Amningcentrum (ta i trä). Men det slitigt att bara amma. Ingen sömn, svårt med mat och ömma bröstvårtor. Och dessa listor...Tider, höger, vänster, ligga, sitta, snuttande, somnade... Men livet är inget jävla nöjefält som han sa i filmen 'Den bästa sommaren'. Som det lustigt nog är nu. Trots att vi inte är ute och njuter av den. Vi har gett den till Elsie som en läsare så fint sa det. Fin tanke. Jag ger dig min sommar, Elsie. Faktum är att jag ger dig mina höstar, vintrar, vårar och alla sommrar så länge jag lever.

Lycka

Den nya tiden

Hade en helvetesnatt. Hade fått order om att väcka henna var 3dje timme för att hon hade gått ner i vikt. Och tiden skulle räknas från att hon började amma. Vilket resulterade i att hon skulle amma varje till varannan timme. Jag höll på att bli galen. Dessutom så verkade hon inte få rätt tag. På AC hade allt sett bra ut men plötsligt när jag kom hem funkade det bara inte. Dessutom var hon inte hungig var 3dje timme. Jag väckte henne och hon ville inte äta! Hon är sjuk! Det är nåt fel! Vad är det för fel? Jag är en usel mamma! Det här kommer aldrig att gå! Jag grät och grät och svor mig natten igenom. Klockan 8.00 öppnade ACs telefontid och jag ringde och genom tårarna berättade om natten. Jag fick en återbudstid samma morgon och tysta, trötta och nedstämde gick vi dit alla tre. Jag tänkte, kanske Johan oxå, att det här går inte. Vi får flaskamma. Vilket på sätt och vis hade varit skönt. Jag har inget emot det, men nu hade jag ju gett mig fan på att jag skulle amma utan tutan. Och jag har ju mjölk. Massor. Så jag ville verkligen att det skulle funka. Väl på AC kom tårarna igen men fina Jeanette som jag haft dagen innan var posetiv och peppande. En och en halvtimme senare kom vi ut, styrkta och peppade. Vi ska klara det här. Alla tre. Nu är det teamwork som gäller. Johan ska vara med på varje ammning närmste dynget för att se att vi gör rätt, peppa och stötta mig. Vi börjar helt enkelt om. Nu ska vi lära oss amma. På nytt. Nu börjar en ny tid. The age of ammning.

Ps. Så inget Sickla köpcenter för oss idag. Johan får springa runt i sina enda kortbrallor. Men han är glad ändå. 'Sommaren är ändå slut snart' sa han och så grät-skrattade vi. Ja. Den här sommaren missar vi helt. Men får en Elsie istället. Klart värt byte.

Oh happy days

Häromdagen fick vi fint besök av min vän Simone och hennes Leo, 2 veckor äldre än Elsie.

Simone och jag bestämde redan när de var i magen att de ska bli ihop och gifta sig när de blir stora (och om de inte blir kära eller inte hetro så får de båda ha lovers på sidan om, det är helt ok för oss). Deras första möte var odramtiskt. Leo sov, åt och skrek lite. Elsie låg mest och glodde på min tröja som verkade hypnotisera henne. Och så åt hon lite. Jag och Simone pratade så munnen torkade. Om sömn och amning men oxå om karriär och framtid. Hon är vacker som en dag och hennes Leo likaså, han har dessutom de finaste läpparna. Pussvänliga är bara förnamnet! Jag och Elsie är två veckor efter dem. Elsie är såklart vacker, men jag har en bit kvar... En frisörtid och en ansiktbehandling tack!

Älska amningscentrum

Hinner inte skriva så mycket idag, för Elsie vill inte sova (ironiskt nog). Men var på amningscentrum idag och fick en och en halvtimmes 'coaching' av en fantastisk barnmorska. Elsie var jätteduktig och tog bröstet jättefint och banmorskan trodde att vi skulle klara det här bara bra. Dessvärre har hon gått ner lite i vikt och därför måste vi nu ha ännu bättre koll på hennes matvanor. Jag misstänker att det är de två sovdagarna som gjort att hon gått ner lite. På fredag ska vi väga henne igen och ringa och prata med barnmorskan från amningscentrum (AC) om resultatet. Tills dess ska vi öva och öva och öva utan gummitutan. Det går ganska... eller ibland går det bra och ibland inte. Hon snuttar väldigt mycket och äter kanske inte tillräckligt. Köpte en amningskudde på Blocket som funkade svinbra på AC men hemma har jag lite problem med att få den att funka med våra stolar. Så, nu börjar en tid av ännu mer amning eftersom vi nu fått 'order' om att amma var tredje timme fram till fredag och viktkollen. Förhoppningen är att hon ska sova gott i natt eftersom hon nu varit vaken, ammat, somnat, vaknat, ammat, somnat och vaknat igen från och till sen 18-tiden.

Imorgon har vi förhoppning om att åka till Sickla köpcentrum och köpa lite kläder till Johan och nya kuddar till oss båda (spännande värre). Om Elsie tillåter vill säga.

Åh. Just det. Jag åkte buss och tunnelbana för första gången med vagnen idag. Först med Johan och sen en bussresa helt själv! Det var aspirrigt men härligt. Underbart att vara lite mobil igen.

Mera what Elsie does and doesn't

Den här bloggen handlar just nu inte så mycket om vad jag har på mig, utan mer om det nya livet med Elsie. Mestadels eftersom jag bär rätt så trista kläder just nu, men oxå för att jag inte riktigt känner motivation, eller har tiden, att blogga om mina kläder just nu. Men. Jag kommer tillbaka.

Som hon sover...

Ok. Jag vet. Jag oroar mig för mycket. Men idag har hon verkligen sovit asmycket och när jag väckte henne vid femtiden så trodde jag hon skulle vara svinhungrig. Men nej. Hon ville bara snutta lite och slutade sen. Var vaken några minuter och somnade sen. Nu ligger hon i min famn och snuttar på fingrarna. Och sover som en stock. Är hon normal?????????????

Simultankapacitet

Gummitutan till trots, eller tack vare den kanske, får jag ibland bra svung på det här med amningen. Igår så pass att jag lyckades läsa Chic samtidigt som Elsie smaskade och hade sig. Dock bör tilläggas att jag hann läsa ungefär 3-4 sidor eftersom det är svårt att slappna av när gummitutan är mellan oss. Jag är rädd att hon ska suga i sig den och kvävas. Bland annat. Mer om det i kapitlet 'Den Ofantliga Oron'.

Apropå oro så sov hon riktigt bra i natt. Och hela dagen igår. Jag gick först och njöt. Och sen ängsligt omkring och fick för mig att hon var undernärd och inte ätit tillräkligt ofta. Så inatt när hon vaknade, fick mat och SOMNADE (för att jag inte rapade henne, gör jag det så vaknar hon) fick jag mer vatten på min kvarn. Jag och Johan låg och kollade på henne i en timme för att försäkra oss om att hon inte skulle raketspy (eftersom vi var så dåliga föräldrar som inte rapade henne för att vi ville att hon skulle somna om, så att vi skulle få somna om) och sen kvävas av det. Hua. Några timmar senare väckte jag henne och bytte och ammade och då åt hon som en häst. Länge. Två gånger. Och nu sover hon och Johan sött bredvid varann med Sigge nere vid benen. Jag höll på att krevera av hunger och längtade efter en dusch (svettas otroliga mängder när jag sover!) så jag smög upp för ett tag sen. Sömnen kan jag kanske ta igen i efm. Vem vet. Kanske sover Elsie inte en blund på 24 timmar nu. Livet med henne är inte direkt förutsägbart. En bra anledning att stanna hemma mycket. (Tills torsdag, då ska vi till Sickla och handla kläder till Johan. Han har ett par sommarbyxor. Ett par. På riktigt. ETT PAR! Skandal.)

Fack. Nu började mitt vänsterbröst läcka. Jag som hade klätt mig lite fint för att träffa Simone och Leo idag. Oh well.

Sömnen och gummitutan

Jösses. Vi fick knappt en blund i natt och som Elsie sover nu lär det inte bli nån denna natt heller. Vi har både fått en tupplur med Elise på en timme OCH sitter nu och softar på varsitt håll. Johan sitter i sin fåtölj och läser 'Leva med barn' som vi fick av BVCtjejen och jag har surfat runt en stund på bebissiter och läst om sömn och sånt. Alla säger olika saker, så vi försöker göra det som de flesta tipsar om, det som känns bäst. Vad f*n det är vet jag inte, men typ att amma när hon verkar hungrig och bära henne när hon verkar behöva närhet och låta henne sova när hon behagar. Vilket gör att detta med att hon skulle ha nån slags 'rutin' (som jag skrev tidigare idag) egentligen inte är sant. Men har hon gjort något två dagar i rad går vi stolt omkring och pratar om hennes nya 'rutiner' och hur vi kan planera vårt liv kring det...


Irriterande sak 1:
Jag kan fortfarande inte egentligen sätta igång och sortera upp mitt liv här hemma. Allt är fortfarande en enda röra. Att ha lyxen att blogga 2 ggr på en dag här inte hänt sen hon föddes och nu är det försent att sätta igång nåt (hon vaknar närsomhelst och vill säkert ha mat då).

Irriterande sak 2:
Jag läste Cecilia Blankens blogg när hon blev gravid (bara pga att hon var gravid för annars är jag inte så intresserad av henne modejournalistik, inte för att den är speciellt dålig utan för att jag inte gillar några av de stora modebloggarna och deras stil och trendbesatthet) och följde hennes blogg framtills att Elise föddes. Kvinnan måste haft världens tur för hon verkar ha varit lycklig från dag 1. Härligt för henne men falsk marknadsförning för alla som funderar på att skaffa barn. Vart är alla som vågar prata om hur jobbigt det är/kan vara?? Man förtjänar att veta och vara lite förberedd!

Irriterande sak 3:
Att jag fortfarade ammar med gummitutan. Har lagt (alldeles för mycket förmodligen) hoppet på min tid på amningscentrum på onsdag. 1 1/2 timme ska de hjälpa mig och Elsie att få ordning på bröstsugandet.

Sorglig sak:
Att amma är inte alls så kul som jag hade föreställt mig. Jag längtade verkligen innan Elsie föddes. Nu tycker jag ibland att det är jobbigt och meckigt och önskar att jag flaskmatade. Fast ibland är det mysigt. Bara inte jämt, som jag trodde. Nån som känner/kännt som jag?


oj. nu vaknade hon. fram med tutten. hej.

Små trix på vägen

Små saker som underlätter vardagen.

BVC-tjejen tipsade om en hundkorg som funkade bra som barnsäng i den stora sängen. Den har varit helt fantastiskt! Den är mjuk och skön att ligga på, så jag kan ligga på kanten och amma Elsie i den. Ett hett tips till alla som vill ha bebisen i sängen, men ändå få lite sömn (eftersom hon kryper intill mig så vi ligger och svettas i kapp annars). I vårt stökiga sovrum ser det ut så här:

En blomspruta som väter gummitutan, underbart mitt i natten när varken Johan eller jag orkar lämna sovrummet.

Elsies dygnsrytm ser (JUST NU) ut så här: Vakna och vara piggelin runt 9, efter ammandet sova hela fm, vakna och vara skrikig på efm, trött som 17 på kvällen och sen pigg och glad som en lärka mellan 02-05... Olidligt för oss, men hon mår bra. Hoppas jag.

Och jag. Jag mår bra, men får samtidigt som Elsie en svacka på efm. Blir sur och gråtig och tänker att jag aldrig mer kommer få sova. Att jag kommer att avlida av sömnbrist. Men det går över om jag får vila/sova en timme. Som tur är.

Imorgon kommer min vän Simone hit med sin Leo som är 2 veckor äldre än Elsie. Det ska bli härligt att se dem båda. Och prata mera sömn och bajs och gråt och skrik. Hemskt ointressanta ämnen för andra. Livsviktiga för oss. Just nu.

Mamma upp i dagen

Ibland åker tummen in, när hon lyckas hitta den.
Ibland blir det fingrar eller tröjärm istället.
Det kämpas vilt med att få ordning på armarna.

The true face of motherhood

Hon är inte piffig och tjusig direkt. Snarare in desperat need of en peeling (hittar den inte i röran i lägenheten), ett långt bad (får inte bada på 4 veckor till), en hel natts sömn och en frisörtid. Ingen bild man normalt lägger ut på nätet, men jag skrattade så när jag såg den att jag bara var tvungen att dela med mig av den till er :)


Igår var Farmor och Farfar på besök. Vi gullade med Elsie (som fått sitt namn av sin Farmors mamma) och försökte äta lunch i köket alla samtidigt (en omöjlighet). Men det kändes som att jag satt och ammade hela besöket. Förutom en kort promenad ner till närbutiken för att köpa glass till jordgubbarna. Som här synes.

Med lyckan kommer oron

Det är lite varannan dag just nu. Varannan dag/natt är bra och jag känner mig någolunda utvilad och allt känns som att det kommer ordna sig. Sen har jag fortfarande pestiga stunder, men det blir färre och färre. Värst är det de nätter hon vaknar när det är mörkt (vilket hon gör nästan jämt) och amningen inte får henne att somna (pga att hon måste rapas och då vaknar hon!). Och när hon väl gör det så kan inte jag somna! Jag vet inte hur många timmar jag legat och snurrat i sängen och precis när jag är på väg att slumra bort så frustar hon till av någon anledning och jag är lika vaken som mitt på dagen igen.

Men något ännu värre har infunnit sig. Den Ofantliga Oron. Igår kväll, nästan 2 veckor efter att hon fötts fick jag min första riktiga dödsångestattak. Inte att jag skulle dö utan att hon skulle det. Jag såg framför mig såna hemska scenarion så jag vågar inte skriva ner dem... Jag kände att om hon dör så kan jag inte leva vidare. Då tar jag livet av mig. Ja, nu hoppas att jag att både dessa två saker inte sker, men så kändes det igår. Men jag antar att det är så, nu när lyckan kanske äntligen infunnit sig i mitt bröst, då kommer dess följeslagare, Oron. För nu är allt bräkligare än det nånsin varit förut.

Today is a good day

Det går inte snabbt, men det går framåt...

Idag har varit en bra dag. Vi sov sent alla tre. Jag gick för första gången ut helt själv, till apoteket och hem. Det var så skönt. Sen har vi softat runt hemma. Elsie var vaken mycket, men inte skrikig som igår, utan bara ville att man skulle prata och sjunga för henne. Efter lunch (för alla tre) gick vi lite ärenden en sväng i solen. Elsie sov sött i vagnen hela tiden. Det är tungt att gå för mig, känns som om någon hängt tyngder i bäckenet eller nåt för rumpan väger ett ton! Men det var det sååå värt. Jag kan gå igen!!!! I solen! Med mina två finaste människor! De bästa som finns... Det har helt enkelt varit en skön dag.

Det är svårt att fatta att det är högsommar ute när man är så upptagna hemma som vi är. Lite sorglig tycker jag som ÄLSKAR sommaren helst vill ligga i en park och läsa skräptidningar. Men det får bli nästa sommar. Denna sommar går åt att lära känna Elsie och få ordning på vårt nya liv.

För det slår mig ofta, flera gånger om dagen, hur ofantligt annorlunda allt är nu och hur ytterst lite jag visste och förstod detta innan. Att bli gravid och gå runt och vara det, kretsar ju kring en själv hela tiden. Nu kretsar allt kring hon som kom ut. Den lilla fjutten som kom ut ur mig för mindre än 2 veckor sen. Hon som blev till och växte i mig. Och som är en del av mig och en del av Johan. Men ändå sig själv helt och fullt. Märkligt.

Sömn, ljuva sömn... som jag saknar dig

BVC besöket gick bra, vi får nog behålla henne ;) BVC-tjejen, som så många andra vi mött i samband med förlossning och barnvård, får mig att känna mig så gammal! Hon såg ut att vara runt 25, var tvåbarnsmor och dessutom utbildade barnsköterska. Själv är jag lastgammal, arbetslös och bara börjat min 'karriär' som mor...

Elsie har blivit lite skrikigare. Hon kan skrika nu av ingen egentlig anledning. BVC-tjejen satt att det var normal i hennes 'ålder' och gav oss ännu en broshyr.

I eftermiddags var Johan och handlade och Elsie ville inte ta bröstet, hon bara skrek. Det var rent i blöjan och jag hade sån spänningshuvudvärk och var så trött efter natten att jag bara grät. Jag ringde Johan om och om igen men han hörde inte telefonen. Så när han äntligen kom hem en stund senare satt båda hans flickor och grina i sängen. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå runt i lägenheten och vagga Elsie... Jag bara satt och grät. Jag bad honom att gå ut och gå med Elsie så att jag kunde få sova en timme. Och det gjorde han såklart.

Jag vaknade nu, nästan två timmar senare och de var fortfarande ute. Jag sov som en stock och det var ljuvligt. Helt ensam hemma, ingen liten skrutt i sängen, bara jag. Det var välbehövligt. Kommer nog be Johan om att få det här lite oftare... för att överleva...

Ljus dag, mörk natt

Med håriga ben, svettiga armhålor (trots att jag just hade duschat-jag är kokhet hela tiden!!!), ett försökt till att snygga till håret och en sommrig klänning gick jag och Johan en första 'promenad' med Elsie i vagnen idag. Hela vägen till Babyproffsen och köpte ett regnskydd (skall även fungera som kattskydd, Sigge vill hoppa in i barnvagen hela tiden!) och hem igen. Mina ben skakade och kändes som gele på hemvägen, men det var det värt. Solen sken, Elsie gillar att åka vagn-så länge den rör sig!- och vi kunde gå och småprata. Underbart. När vi kom hem ammade jag igen och åt sen en sallad. Efter det ammade jag igen och somnade sen intill Elsie. När jag vaknade nyss hade Johan röjt i vardagsrummet så det iaf ser beboligt ut. Fina han. BVC kommer på hembesök imorgon och jag hade sån ångest över hur det såg ut i lägenheten. Tänkte att nu kommer hon anmäla oss till soc och får vi inte vara mamma och pappa till Elsie mera... Ja. Ni hör ju själva. Hjärnan är inte helt i fokus.

Natten var jobbig då hon bara ville äta i ett under 3 timmar. Jag höll på att kolapsa. Jag är fortfarade väldigt osocial och har bara prata med ett fåtal. Tiden att prata telefon är knapp och då ska det bla hinnas med en massa 'måste' samtal. Så om du läser detta och är en vän till mig, håll ut, jag kommer snart. Men jag orkar inte just nu.

Gråtande ringde jag idag till Amningscentrum och MVC idag pga min ihållade spänningshuvudvärk (det som jag trodde jag fått för jag grinat så mycket). 4 dygn nu och Alvedon + Dexofem tar inte bort det. Jag misstänker att det är amningen och den dåliga nattsömnen som gör det. Nu har jag iaf fått tid för amningshjälp. Fick prata med en underbra gotländska som lovade att det går att vänja av gummitutor på barn som hållt på så länge som Elsie. Kändes så skönt att höra. Förhoppningen är att när amningen funkar så ska jag kunna slappna av bättre. (Tack för alla era kommentarer och tips kring amningen. Skönt att höra att fler än jag gått igenom det.)

Dagarna är upp och ner. En stund känns allt fantastiskt och jag är glad. Sen plöstligt vänder det och jag känner hopplöshet, ensamhet och oro. Men som tur var har jag en dämpande drog; Kärleken till Elsie.

Tack och hjälp!

Ni är så fantastiska. Tack, tusen tack, för alla era uppmuntrande och stöttande kommentarer. Det börjar kännas lite bättre nu. Vi spenderade hela förmiddagen på SÖS idag med tre olika besök, ett för mig (och mitt underliv som har börjat repa sig, hurra!) och två för Elsie. Hon diggade att ligga i vagnen stenhårt (första gången) och sov nästan hela tiden. Och jag kunde gå, sitta och var så lycklig att jag var helt rusig. Så det trevliga stunderna blir fler och längre. Hurra!

Nu en annan fråga, ni som är en sån fantastisk källa av vishet, vad har ni för erfarenhet av gummitutor? Jag fick en efter ett par dagar eftersom jag fick såriga bröstvårtor av att Elsie och jag inte fick amningen att fungera. Nu vill jag vänja av henne vid dem och det är så svårt!! Om jag inte behöver dem är det ett moment mindre och gör Elsie och mig lite mer självständiga. Jag ska kontakta amningscentrum på SÖS imorgon, men eftersom jag har så många fantastiska mammor som läsare så tänkte jag kolla om nån utav er har nåt bra tips eller nån erfarenhet ni vill dela med er?? Har googlat på det och det finns oväntat lite skrivet om det...

Och när saker och ting är lite mindre i kaos så ska jag lägga upp lite bilder, men det hinns inte med just nu.

Och igen. TACK för alla era kommentarer och ert stöd. Det betyder jättemycket!! KRAM!

Det här är en ärlig blogg, då får man ett ärlig tårtbit av mitt liv

Min lilla skruttboll visar tungan medans hennes fina pappa pussar på

Jag ska fatta mig kort, för något annat hinner jag inte. Elise mår bra, är underbar på alla sätt och jag ångrar henne inte en sekund. Men det har varit tunga dagar. Inte visste jag att det kunde kännas så tungt. Att aldrig ha en sekund för sig själv, att vara en mjölkkossa, att inte vilja vara en börda på någon annan men inte klara sig utan hjälp. Att vara rädd för allt som händer, men mig, med min relation, mitt liv. Hon är ännu så liten men det känns som hon varit med oss en evighet.

Jag ska skriva om min förlossning när tid finns, men jag kan kort berätta att jag sprack och syddes och fick en infektion i det. Jag äter penicillin och smärtstillande och är trött och har lite ont hela tiden. Varje gång jag kissar måste jag skölja underlivet, väldigt tidskrävade och omständigt. Mina rumpkamrater har gjort att jag inte kunnat sitta förrens idag (hurra!) och igår bajsade jag för första gången. Och när vi kom hem så var Johan tvungen att fortsätta renovera vårt kök eftersom min snälla pappa som hjälper oss åkte till Skåne idag och de bara hade fredag och lördag på sig. Nu är det klart (nästan) och ser fantastiskt ut. Jag är så lyckligt lottad som har en sån snäll pappa och en sån fin pojkvän. Men de två dagarna som de renoverade låg jag mycket själv med Elsie om dagarna och på nätterna ville jag låta Johan sova eftersom han jobbade som ett djur om dagarna. Och så slänger vi in en hormonstorm i det. Jag har grinat och bölat, tjurat och tänkt att "nej, det här går inte, jag klarar inte det här". Jag har varit så rädd, så rädd. Kanske är det inte över än, jag är labil som en gammal eka. Senast i förmiddags grät jag, men just nu känns det bra. Jag har dessutom fått spänningshuvudvärk av allt jävla grinande.

Och det känns om att de aldrig ska bli bättre. Men jag vet, mycket tack vare min vän Simone som jag pratat med, att det blir bättre. Att det kommer förändras. Men det är alltid tungt när man är mitt i det. Och det finns ljuspunkter. Ibland får jag en 10 minuter en kvart att kunna vara för mig själv och får då en smakprov av båda världarna; Elsie ligger och snusar i sängen och jag får vara JAG för en stund. Men jag hoppas dessa stunder blir lite längre och kommer oftare för därimellan jobbar jag hårt. Amma, byta, amma, kissa, duscha, amma, byta, amma, dricka vatten, byta, amma, slänga i mig lite mat, amma, kissa, duscha, amma, byta, amma, dricka vatten osv. Och innan varje amming ska jag fixa med gummitutten (som förhindrar såriga bröstvårtor). Mycket att stå även om det låter enkelt.

Första tiden med en ny bebis är inte bara lycka. I alla fall inte för mig. Jag fick flera sms med texten; "Grattis och njut av den första lyckliga tiden". De som skrev det kan gärna få komma hit när jag ammar 4 timmar utan dirket uppehåll, inte hinner kissa eller äta och inte sovit en blund.

Ja. Så är det just nu. Men tro mig. När jag tittar på henne känner jag en kärlek som är så varm och ljuvlig att jag blir nog en bra mamma ändå. Trots att en å annan säkert finner mig ego. Bara att få sitta och skriva detta inlägg känns bra. Som en liten bit av mig som får skina igenom all bröstmjölk, bajs, kiss, tårar och hormoner.

Mina favoriter

Har tagit en del kort, men inte haft ork att ladda av dem. Så ni får en liten bild på min andra hälft, min bästis, min partner in crime, min darling, min finaste. Hans som är universums bästa pappa till våran fina, fina Elsie.

Tur att han finns.

TACK

4 dygn gammal:

Tack underbara söta ni för alla era kommentarer och gratulationer. Partymannen, eller Partypappan som Joanna så briljant döpt om honom till, och jag ligger och läser dem högt för varann och ler. Ni är så fina.

Elsie mår bra, hon äter och bajsar och sover. Och därimellan kan man få prata och sjunga lite med henne. 'Maternity bluesen' har jag fått känna på, både igår och idag. Jag har fått en infektion i bristningen och har väldigt ont (där oxå) och ligger därför ner i princip hela tiden. Men så fort jag har ork och tid ska jag berätta allt för er. Puss och kram så länge.

Det kom en Elsie till oss

Kära ni,

Ursäkta min frånvaro. Jag har varit på SÖS och fött en alldeles fantastisk liten dotter. Hon heter Elsie och vägde 3615 gram och var 52 cm när hon föddes i måndags kl 11.40. Nu ligger hon på min arm, invid mitt bröst och snosar. Vi spenderar dagarna med sova, byta blöja och övar på att amma (skitsvårt!). Det både roligt, svårt, jobbigt och fantastiskt.
Jag lovar att skriva mer snart. Trots att mina härliga förlossnings-hemoröjder gör det omöjligt att sitta. Jag får väl ligga och skriv. Kanske på mage :)


Kram
En nybliven Mamma

JävlaskitGlamour

UnderbaraClara skrev om ett test där man kunde se vilken modebloggare man är däribland fanns Clara själv, Niotillfem-Sandra, Kenza mfl. Jag gjorde det och redan på första frågan ångrade jag att jag ens gick in på deras förbannade hemsida. Detta är alterativen på frågan: Vilken frisyr stämmer mest överens med din egen?
-Håret i en knut, gärna med sjal till
-Plattat hår och lugg
-Page, med ett gulligt hårspänne
-Blont, långt rufs med mittbena
-Mörkt, ganska långt och avslappnat
-Långt hår, gärna med luggen flätad bakåt

Eeeeh... och vi med kort hår eller NÅGON annan frisyr än långt eller page, vi bloggar inte? Altså jag förstår att detta inte är ett vetenskapligt test utan 'skoj', men att den korkade 'journalister' tror att alla modebloggare har långt hår är så jävla trist. Vi ska alla se ut som Elin Kling och Linn Gustavsson. Då passar vi in och är trendiga och rätt och balla och coola och värda att kallas 'modebloggare'. Jag vill kräkas. Jag hatar Glamour och har alltid gjort. Jävla skittidning. (Att jag ens orkar bry mig där jag sitter med förvärkar i soffan och kollar på TV.)

Värk hit och värk dit

Atomflicken har fått en pojke! Hurra för dem alla!

Men här. Ingen bebis än. Har lite ont nu på kvällen men vet inte om det är förvärkar eller inte. Parvel bökar och trycker ner sig mot mitt bäcken. Inte skönt.

Lägenheten är rörig och lite dammig men vi börjar komma liite i ordning. Kanske lägger upp lite bilder imorgon.

Fortfarande i väntan

Vaknade i nya lägenheten imorse. Det kändes fantastiskt och verkligen som hemma. Konstigt egentligen eftersom allt är så nytt och annorlunda. Men med katterna nere vid fötterna och Partymannen vid min sida är jag ju hemma vart som helst :)

Men ingen Parvel ännu. Måtte h*n komma innan den 13de bara. Jag vill inte bli igångsatt och vill ju helst föda på Södra BB (går jag över så får jag föda på vanliga förlossningen på SÖS och det är säkert jättebra det oxå). Det är lustigt. Först hispar jag över att den ska komma för tidigt och sen när jag gått 5 dagar över tiden hispar jag över det... aldrig nöjd... Men jag misstänker att jag varken är en första eller sista gravida kvinnan som känner och tänker så här.

Nu måste jag fortsätta packa upp mitt hem. Puss och hej så länge.

ps. lånade pappa trådlösa internet så jag ska försöka hålla er uppdaterade på Parvel-fronten :)

Hem

Nu ska vi hem. Om ca en timme kommer J och vi ska packa ihop allt härifrån och åka hem till vår lägenhet. Vårt hem. På riktigt. Vi ska sova där, bo där, vänta på Parvel där.

Det känns härligt och lite nervöst! Det kommer vara lite stök och bök innan vi får ordning, men så är det. Internet vet jag inte när vi får igång, eftersom vi har en miljard lådor att gå igenom. Så nu vet jag faktiskt inte när jag kommer skriva igen. Kanske ikväll, imorgon eller om ett par dagar!?

ps. MVC sa att det nog inte var någon fara, att magmunnen försvagas när man är gravid och illamåendet förmodligen berodde på att jag åt för stora portioner (matsäcken är ju mindre nu) och gick och la mig efteråt. Jag ska äta ofta och lite och hålla mig upprätt ett par timmar efteråt. Det är inte lätt kan jag säga. Jag vill ligga på sidan hela tiden, allt annat är obekvämt. Men, men, nu kan det inte vara många dagar kvar innan lilla skrutten kommer. Det är bara att stå ut.

Längtan

Åh, mina pojkar.
Snart är vi tillsammans igen.
Att längtan kan vara så stark...

Mera kräk

Kära ni,

Bebisen är kvar i magen men det är inte middagen från igår. Jag började må illa och känna mig gasig nån timme efter maten och efter att ha legat och vridigt mig i 'plågor' i 3 timmar somnade jag för att vakna en halvtimma senare och gå upp och kräkas upp all den goda spagetti och köttfärssåsen jag ätit. Ett tag tänkte jag att det var värkarbetet som satt igång, och blev så arg för att ingen sagt att man skulle må illa och ha ont i magen (då menar jag gas-ont). Men nu var det ju inte så. Jag hade 'menssmärtor' hela dagen och kvällen och även denna morgon, men ännu verkar Parvel inte vilja komma ut. Jag skulle varit i lägenheten med J idag, men efter nattens äventyr i badrummet bestämmde vi att jag ska stanna hemma. Men i eftermiddag ska vi packa ihop oss från Pappa och äntligen 'flytta hem'. J är i nya lyan nu och fixar och trixar så att vi och katterna ska kunna komma hem idag och ha det bra. Han är den finaste av dem alla. Han jobbar så hårt för oss. Jag älskar honom så jag blir alldeles öm innombords.

(Oj, nu åskar det och blixtrar där ute! Bäst att koppla ur datorn snart.)

Klockan 10 ska jag ringa MVC och bara prata lite om dessa kräkningar. Jag tror inte det är nån fara men det kan vara skönt att kolla av med dem.

Jag återkommer senare med bilder på 2 tygväskor och en galen skjorta som jag trots min enorma trötthet köpte på Stadsmissionen igår när jag gick ner och köpte kanel på Konsum. Pappa bor mitt emot en av de bästa Stadsmissionen som finns och jag har inte varit nere förrens igår. Ett, för mig, bevis på att jag verkligen inte orkar NÅT just nu!

Varför har vi inte flyttat in än?

Jo.
Därför att det i nya lägenheten igår såg ut så här:

Lilla sovrummet.

Vardagsrummet.

Vårt sovrum.

Vårt kök.

Men. Nu har J och pappa fixat så mycket att J och jag imorgon ska börja plocka upp lite ur kartonger och på eftermiddagen äntligen ta hem katterna! Och min fina mamma och hennes man städade ur gamla lägenheten igår. Maken till snällare familj får man leta efter!

Den lilla lila

Igår:
Klänning: Indiska
Skor: Din Sko

Parvel fortfarande på insidan

Ännu en varm natt, ännu en dag som gravid. Igår hade jag den här ihållande menssmärtsliknande känslan från och till på efm, men inget mer. Förvärkarna som kom nästan varje kväll förut är putsväck. Nu är det bara Parvel som bökar och stökar därinne. Ibland tänker jag att den den försöker sätta igång det hela men har glömt bort hur man skulle göra. Tappat instruktionsboken nånstans därinne i fostervattnet.

Vi bor kvar hos Pappa förmodligen ända till Lördag. Jag längtar efter katterna som 17. Igår gick jag upp till min bror en stund och hängde med dem, men det är inte samma sak som att ha dem hos sig jämt... Men, men just nu går det inte och jag är så oändligt glad och tacksam att jag har en bror som älskar katter och som vill ta hand om våra små hårbollar.


Jag var även på mitt sista besök på MVC. Nu är jag i vecka 40+3 (bytte just ut min bebisnedräknare då den förra inte klarade av att visa om man gått över tiden-ruttet) och om inget har hänt innan nästa onsdag så ska jag ringa och få tid för 'igångsättningssamtal'. Men, men, förhoppningsvis hinner nåt hända innan och gör det inte det, så blir det som det blir. Men det är klart att jag helst inte blir igångsatt. Det bästa är väl om Parvel får bestämma själv när h*n vill komma ut.

Igår var jag lite för aktiv igen (MVC klockan halv 11, sen upp till lägenheten och hälsa på och titta, sen upp till katterna, sen gå hem till Pappa från bror -VILA- sen handla mat och sist men inte minst göra fetaostsallad), men kör varannan dag-principen. Vila en heldag, göra nåt nästa, vila en heldag, göra nåt nästa. Kanske borde jag vila hela tiden varje dag (och jag försöker ju hinna ligga och vila varje efm ändå), men det är svårt när det finns så mycket skoj som ska göras och solen skiner. Även om jag ska erkänna att solen just nu mest irriterar mig (eftersom jag inte kan åka ut och lägga mig på bryggan på landet och läsa skräptidningar, vilken är min favoritsysselsättning ever). Idag är VILOdag. Jag ska bara ner på Konsum och köpa Kanel. Och KANSKE ta mig till HM och köpa underkläder (för de är SLUT!). Ja. Jag vet. Det är ingen vilodag... Nej. Jag borde stanna hemma bara. Jaja. Vi får se.

Regn, ljuva regn, jag har saknat dig

Det är inte ofta man får höra mig säga så, men så är man inte gravid jämt och ständigt heller. Som tur är. Även om det är härligt på många sätt.

Har kunnat sova inatt. Ljuvligt. Svalkan är så välkommen. Pappa och J har åkt till lägenheten och fortsatt. Anledningen till att vi inte flyttat in är att de passar på att renovera klart det som går. Vilket är kök, garderober, klädkammare och hall. Just kök kommer inte bli klart innan helgen då IKEA flyttade fram lev-datum från 30de till 2a och pappa ska på bröllop i helgen. Men nästa vecka. Därför bor vi fortfarande på 'hotellet' hos världens snällaste Pappa och hans lika snälla fru (och även min faster från USA) som lånat ut sitt sovrum (med 180 säng!) till oss och själva sover i en 120 säng. (Jag vet att du smygläser under trista möten på jobbet, B, så jag passar på att även här tacka dig tusen miljarders för allt...)

MEN snart! Kan vi flytta in. Jag LÄNGTAR så! Jag längtar efter att få vakna i vår nya säng med lilla Parvel mellan oss... Tänk att h*n kommer snart. Jag undrar när...