På dagen en dröm, på natten en mardröm

Vår fina Elsie har vuxit mycket sista tiden, hon har en nyfikenhet och en livsglädje som är väldigt smittande. Hon är glad nästan hela tiden upptäcker sin värld med glupsk aptit. Men dessvärre är det som ofta med små barn, utveckling på ett område, tillbakagång på ett annat... Våra nätter är hemska. Hon kan inte längre somna utan att vi vyssar och vaggar henne, något som vi var tvunga med när hon var sjuk för att få henne att somna (en 'nattnings-metod' ska på börjas idag). Hon vaknar och skriker (ev nattskräck?) och vill inte somna om i egen säng. Ibland hjälper det att få ligga intill oss, ibland inte. Ibland duger det att somna till, men hon vaknar och skriker likväl nån timme senare. Inatt var jag uppe 00, 02, 05 och sen var det godmorgon kl 07. Och det går inte att bara vyssa eller stoppa tillbaka nappen utan hon bara skriker och skriker. Efter ett tag slutar hon, jag vet inte vad jag gör eller hur länge det tar... Till saken hör att vi ammar inte när hon vaknar tidigt på natten längre. Vid 05, ja, men inte tidigare. Men inte som att de skulle göra så stor skillnad. När jag fallit tillbaka i gamla mönster och ammat har det egentligen inte hjälpt. Dessutom är det så att om hon somna in gott intill mig så sover jag så otroligt illa. Jag vaknar och har ont i nacken, armar och händer och ansikte och rygg och huvud... Imorse kände jag mig helt knäckt. Vi försöker dela på nätterna, men det är ändå jag som fått sova bredvid henne. Men nu ska vi ändra på en massa saker. Nattningen ska få bättre rutiner, dagsömnen ska minskas och Johan ska få ha henne hos sig varannan natt så jag får sova lite bättre. Varannan morgon har vi redan.

Så vi vet väl ungefär vad vi ska göra, men tips är såklart alltid välkommet.

Tomtehångel

Elsie älskar sin tomtehund hon fick av sin morfar häromdagen. Hon suger, biter, slickar, stirrar, pillar och håller på med den. En kärleksaffär har tagit sin början.

Tack Jenny

Tack för tipset Jenny, den är superfin och kommer att
hamna i min ägo inom ett par dygn (om jag hittar den och passar i den..!)

Upp och stå

Elsie har varit stark i benen ända sedan hon var bara några veckor och älskar verkligen sin gåstol som hon gladeligen spenderar många timmar i. Men det var ändå en överaskning när kusin Oliver provsatt den på juldagen och hon plötsligt, men stöd av gåstolens framsida, stod utan att jag höll i henne.

Och vi som just blitt så glada och stolta över att
hon kan sitta själv (om än lite vingligt efter en stund).

Elsies jul

Posering framför granen

Klappöppning

Sen blev man trött och ville sova

A cucumber is a cucumber

Julafton 2008, Florida, USA.


GOD JUL!

En stökig julig stringhylla

Pepparkakshus, spel, dvdfilmer och leksaker. Vårt hem är stökigt, men rätt mysigt.

Igår var det dan före dan före dan

Kofta: HM
Klänning: Gina Tricot
Tajts: Monki
Benvärmare: Indiska
Katt: Orvar

I vårat kök

Jag var före min tid redan 1996

FÖRE EFTER

I gymnasiet gick jag ett nystartat mediaprogram med inrikning åt alla möjliga håll. Bla fick vi fotografera mycket och dessutom framkalla själva. Det här är ett litet projekt som jag och min kompis Sofia gjorde. En makeover. Före och efter. Det roliga är att 'före bilden', som då skulle föreställe det fulaste vi kunde komma på, idag är en ganska trendig outfit. Sån e jag. Trendkänslig. Före mig tid. One of a kind. Unik. Fabulös. Oersättlig. Eller...

Måndag den 21:a

En båt, en jul och en bebis i magen

December 2008 åkte jag och Johan tillsammans med min mamma och hennes man och mina två bröder på en ganska udda resa. Vi som är äventyrare åkte på ett kryssningsfartyg i Västindien där allt var serverat och klart och fokusen låg på mat. Det var väl inte min livs bästa vecka men helt klart en upplevelse och något jag kommer minnas för livet. Men efter en vecka gick vi i land i Florida och hade en jättehärlig vecka i St Pete, där vi firade jul, badade och solade och hade det skönt. Elsie låg i min mage och gjorde sig påmind genom ett par kräk-kalas men annars mådde jag bra. Jag längtar efter en semester med henne på utsidan av min kropp :)

Miami Beach

Labadee, Haiti

Båten i hamn i Cozumel, Mexico

Mätt på Lydmar

Igår skulle Elsie, Johan och jag gått till Lydmar och ätit munch/liddag (lunch + middag) med Pappa och hans fru Britt, min bror och hans Agnes, men eftersom dutten hade haft en tuff natt bestämde vi att jag skulle gå själv. Men jag åt för både mig och Johan kan jag säga. Åt så jag storknade. Fransk råbiff till förrätt (AAAAAAAAAHHHH va gott!) och grillad tonfick med bla ingefära till varmrätt (divine!) och marängsussie till efterrätt. Jag var egentligen alldeles för mätt för efterrätt, men det sket jag i och mumsade på. När jag kom hem var jag lätt illamående och kändes mig mätt ändå tills imorse... Nu har jag fått Elsie att somna om och jag sitter går igenom bilder från förra årets resa till USA och västindienskryssningen. Kanske lägger upp några bilder sen. Ska skicka in en del för framkallning och klippa ihop allt det filmade till en enda lång film. Men hon lär bara sova en timme så det är bäst jag skynda mig. Inte blogga mer nu.

jeans: lindex
topp:hm
väst: hm
skor: vagabond
örhängen: jc
armband: ?

Se på mig

Innan vi visste om nattens elände klädde vi oss fint inför middagen igår.
Så här fin var jag.
Fast. Jag hade inneskor på mig.
Men dem glömde jag hos min moster.

Paljett-tajts: Gina Tricot
(syns ju för f-n inte att det är paljetter!! Ska sparka fotografen ;)
Klänning: Ellos.se
Skarf: HM
Klocka: Present

Just när vi trodde det var på väg att bli bättre...

Igår var vi uppe hos min moster och kusiner tillsammans med Mamma och co. Elsies förkylning kändes som på upphällningen och hon var glad och go. Fille roade henne med en lysande mobiltelefon och hon skrattade och hade kul.

Liten Morbror, 13 år. Fina Fille.

När hon blev lite ledsen var hon ändå go och tyckte om att hänga på Bonus-morfar Pärons axel.

Men sen. I natt runt halv tre vaknade hon och skrek och slutade inte skrika förrens vi gav henne en alvedon på min Pappas (öronläkaren i familjen) inrådan klockan 10 imorse. Prick 30 minuter senare log hon mot mig och var sen sitt vanliga soliga jag. Och nu äntligen, för en halvtimme sen, somnade hon om. Hon måste varit helt slut efter nattens gråtande. Pappa var har och undersökte och hon har öroninflammation på höger öra. Nu blir det alvedon var 6:e timme och eventuellt Penecillin (fast det undviker vi gärna om vi kan). Johan och jag är helt slut efter nattens vakande. Men, så här är väl livet ibland med småbarn. Bara att vänja sig...

Smärta och vilja

När Elsie sover i vår säng brukar jag vakna med en helvetes smärta i höger arm. Det är som att jag legat på den, eller legat och spänt den hela natten. Det gör förbannat ont. Ibland försvinner det efter en kort stund, men idag håller det i sig. Det känns lite som att jag är delvis förlamad i armen. Från mitten på överarmen och ner. Någon som känner igen detta och/eller vet vad jag kan göra? Hon ska inte sova i vår säng så länge till om vi får bestämma, i mellandagarna ska vi försöka vänja av henne med nattamningen. Men hon måste bli frisk först.

Inatt vaknade hon 2.40 och vi slentrian-ammade (dvs jag tror egentligen inte att hon är så hungrig, men eftersom hon somnar om av det och dessutom är lite förkyld nu och behöver dricka mer så gör vi det ändå), sen fick hon sova i vår säng resten av natten. Hon vaknade nu vid 06 och har ätit och legat och pratat till kvart i 7 då vi gick upp. Nu åker hon glatt omkring i gåstolen och jagar katterna. Johan ligger och sover. Imorgon är det min tur att sova. Tur det. Hur blir man annars männniska igen?

Hur skriver man på en dator med en arm i smärta undrar du?
Med vilja, min vän, med vilja.

Godmorgon.

En snorig dag i köket

Upload pictures

Kära Tomten

Jag är förbannat trött på att sitta i katthår varje dag. Jag är less på att dammsuga och rolla soffan varannan dag och ändå sitta i en hav av päls. Jag vill kunna köpa denna soffa nu, men penningpungen är inte så fet som man önskar den vore. Du är min sista chans, Tomten, komigen nu för fan. Ge mig soffjäveln. Eller låna mig stålarna iallafall.



Mvh Sophie,
som besviket konstaterar att om jag inte får detta tänker jag sluta tro på dig.

Godermorgon-en ursäkt att babbla på om inget speciellt

Här fortsätter förkylningarna. Det är mest Elsie och jag, men även Johan har varit hemma ett par dagar. Idag skulle vi åkt till Ikea, men det får vi nog hoppa. Elsie äter ganska bra iallafall, det är skönt. Hennes bajs är intressant. Det får färg av den mat hon ätit. Morot: orange bajs. Broccoli och ärtor/maj; grönt bajs. Blåbär/jordgubb/banan: blåsvart bajs. Och det mesta är hård och kläms fram under ljudliga former. Kan liva upp vilken torsdagkväll som helst.

Annars. Har jag lite panik över att hinna fixa en fin födelsedag till min darling som fyller år på tisdag. Samt en bra present till en blivande 18 åring och en smart julklapp runt 200-300 kr som kan passa alla i Johans släkt, eftersom vi lottar ut en julklapp var.

Jo. S'att...

Fy. Vilket alldeles urtrist inlägg.

På fötterna

Status:
Förkylt, snorigt och uttråkat.

Måste:
Komma iväg och köpa ett par klappar.

Vill:
Sova.

Bildspels test vinnare

Norrköping, alla tiders:

Upload pictures

Det blev den här

Efter att ha slösat bort en dryg halvtimme av en anställds tid på Åhléns så gick jag och köpte en mineralfoundation av samma märke som jag all min annan hudvård. Det kändes som det enda sunda. Men jag visste inte att de gjorde mineralfoundation, utan gick in i min lokala återförsäljare av Dermanordprodukter för att köpa en hudkräm och råkade se att hon höll på att packa upp en trave minerealfoundations. Efter 3 minuters samtal om produkten och instruktioner om användningen bestämde jag mig för den och gick sen och lämnade tillbaka den jag hade köpte 10 minuter innan på Åhléns. Och jag är mycket nöjd. Jag har bara hunnit använda den 3 ggr men jag känner mig fräschare och lite piggare. Målet uppnått. (Och drygt 300 kr fattigare...)

Ny länk

Lagt till sköna hanna på min länklista.
Borde gjorde för länge sen, men som man säger, bättre sent än aldrig!

Min garderob står på paus

Jag älskar att vara mammaledig med Elsie. Det är mysigt och roligt och en helt ny värld. Men. En del av mitt liv, en stor del, står lixom som på paus. Min garderob. Min fina gåingarderob som Johan slitit så hårt för att fixa åt mig. Alla mina fina klänningar hänger på rad och samlar damm. Det låter kanske konstigt, men för mig är det en fröjd att få klä upp sig. Jag går hellre runt i en tjusig klänning än i mjukiskläder. Men det går inte med en liten, ibland snorig, dreglig och ibland kräkande liten fröken på armen från och till under dagens gång. Nej, jag har helt enkelt få skapa en alternativ garderob, med delar av min gamla, en del nytt, en del återanvänt. Inte det att jag inte gillar det, åh nej, jag älskar mina nya sköna manscheterbraller och starwars t-shirt. Men inte varje dag. Jag vill kunna gå i det ena dagen, och en 50tals klänning andra dagar. Jag tittar längtansfullt på bookofmiri och andra och suckar... Jag är nog inte längre den insprirationskälla jag en gång utgett mig för att vara. Jag blir bortplockad på länklistor (vill inte säga vem eftersom sist jag gjorde det fick jag höra av min bror att det var lite taskigt, men en jag läser dagligen och tycker mycket om) och blir först ledsen och inser sen att de förmodligen gör rätt. Just nu är jag kanske inte en inspirationsblogg när det kommer till mina outfits. Tyvärr. Det sörjer jag. Men ni är fortfarande ett par hundra som läser varje dag. Vad är det ni gillar? Ni som är kvar. Vad vill ni ser mer av, och mindre av? Vad vill ni läsa om? Vad vill ni att jag fotar? Jag vill inte bli bortplockad från en länklista till, det är mer än mitt sköra självförtroende klarar av.

Snorig

Men glad ändå.

Julefin

Detta hade jag på mig igår på julmiddagen.

Idag är det mjukisbraller för hela slanten.

Å så blev jag oxå sjuk

Igår lämnade jag och Johan 'bort' Elsie för första gången en hel kväll. Min mamma kom hem till oss medan vi gick på julbord med Johans jobb. Vi åt så vi storknade och hade väldigt trevligt, men tyvärr kände jag hur det började klia i halsen redan när vi kom. När vi väl kom hem vid 11-tiden hade jag skitont. Elsie hade varit lite gring och snorig under kvällen, men sov jämförelsevis ganska bra. Hon vaknade bara ett par gånger under natten, varav en gång vi fick köra med koksaltlösning och näsfrida, men kunde somna om ganska fort. Jag däremot hade ont och hade svårt att sova. Som tur var fick jag sovmorgon imorse så jag känner mig ganska utvilad. Men ändå lite sjuk och ynklig. Johan ska komma hem på lunchen med halstabletter och soppa. Utanför våra fönster är full snöstorm. Lite mysigt på nåt sätt.

Jag kunde valt en sämre dag att sitta hemma och kura med Elsie och en (tusen) kopp(ar) te.

Ingen sömn gör mamma trött

Igår kväll när alla gått bröjade Elsie kännas lite snorig. Redan klockan 22 började hon vakna och snora och hålla på. Vi gick och la oss sent efter en film, runt tolv och fick sova till 03. Sen var vi vakna i 2 timmar med näsfrida i ena handen och snorpapper i den andra. Elsie snorade och sov oroligt. Vi sov inte alls. När hon väl somnade, i våran säng, låg jag åter igen med kramp i armen och händerna och hade svårt att komma till ro. Runt 8 ville hon gå upp och så fick även jag göra. Vi skulle till BVC och ta 5 månaders sprutan men eftersom hon är lite förkyld fick den skjutas upp en vecka. Vi mätte och vägde dock och detta helt utan anmärkning. Men. Det kommer bli en tuff vecka. Tills hon frisknar till.

Dunkad tomte

Världens enklaste och godaste julgodis.

Smält ljus blockchocklad, spetsa tomtar på tandpetare-

dunka dem i chokladbadet-

antingen hela tomten-

och häng den på tork-

eller bara en bit och låt dem torka på tex ett durkslag.


Klart!

Kakor och rakor

Igår hade vi några vänner över på pepparkaksbak. Det blev många och kristyrklädda pepparkakor och dessutom ett nonstoptäckt pepparkakshus. Hej Jul!

Elsie tittar på min vän Anna (ur bild) med chockerad min.
(Observera mitt snygga förkläde, tack Britt!)

Tack Anna för hjälpen med huset. Det blev fint tycker jag. Trots rinning kristyr.

När alla hade gått städade vi undan och åt sedan en för oss ny rätt, rotfruktsrakor (palsternacka, morot och potatis) med rårörda lingon och bacon.
Rekommenderas. Galet gott.

26 november 2009

Glömde lägga upp det då. Så det blev nu.

Efter sol kommer regn?

Inatt var en sån där jobbig natt. Efter att ha haft en vecka bra nätter så kändes detta som att slå ner mig med en klubba. Elsie vaknade flera gånger mellan elva och ett på natten och somnade om när jag gav hennes nappen, men klockan 01.37 gick det inte att få henne att somna om. Jag trugade och vyssade men inget gick så jag ammade henne i tron/hopp om att det skulle få henne att somna om i sin egen säng. Det gick sådär. Efter en timme (!) hade hon äntligen somnat och jag tuppade av... Vid 5 vaknade hon igen och ammade jag lite, igen, och sen fick hon ligga kvar i vår säng. När hon sen vaknade klockan 8 var hon pigg och glad. Det var inte hennes mor. Men det vara bara att masa sig upp. Sen dess har jag dammsugit, träffat min mamma, tagit en kort promis i tanto och testat sittdelen till vagnen, ätit lunch och surfat runt på Ikeas hemsida för att förbereda inför besöket där nästa vecka. Men helst av allt vill jag lägga mig och vila...

Men om man ska se saker och ting från den ljusa sidan så älskar Elsie mat och tar flaskan. Så planen att sluta amma efter nyår kan gå i lås.

En date med Volt

Igår var jag och Elsie på mitt gammel-gamla jobb (det jag hade innan det sista jag hade), på reklambyrån Volt (där jag var receptionist). Det var jätteroligt att träffa gamla kollegor och få visa upp dottern min. Hon var glad de första 45 minuterna och jag drack kaffe och pratade förlossning och barn med två andra småbarnsmammor. På det hela gick det bra, om man bortser från att jag råkade kalla Micke för Alexander (Förlåt Micke! Amningshjärna...). När vi skulle gå tyckte jag att det skulle vara roligt att ta ett kort inne på kontoret och lägga upp. Elsie och jag poserade vant framför fina granen, men just när Linda skulle knäppa kortet så ringde cheeefen Henrik och kollegan Nisse på dörren (som ligger alldeles till höger i bild och har glasrutor så de såg mig) och jag blev fnissig och Elsie blundade. Inte ett sånt bra kort. Och sen hann vi inte med att ta om det. Oh well.

Ute

Mössa. Check.
Jacka. Check.
Väska. Check.
Kyla.
Come and get me, if you can.

En polarn och pyret butik har kräkts på mitt barn

Jag brukar inte styla Elsie, alla hennes kläder är fina och ser fina ut ihop på henne. Men igår fick jag för mig att hon skulle få en rolig outfit. Jag tog fram allt det randiga och knåpade ihop denna stass. Jag tycker hon är jättefin. Men jo. Lite väl randig kanske.

Pris för fåniga miner hitåt, tack

Ville visa mina nya sköna jeanstajts (som måste vara den bästa uppfinningen sen rostat bröd för nyblivna mammor och andra med gosiga kakmagar) från Lindex men de syns ju knapp på bilden! Har problem att hitta 1) plats att posa på 2) posering som visar kläder men utan att jag ser tillgjord ut. En dörr fick duga igår, men problem 2 gick inte att lösa...

Har en ny underbar jacka från Monki.

Med en underbar uppfällbar krage.

Mycket av det jobbiga med barn går att vända till nåt posetivt, men inte detta.

Brist på sömn; kan jag lära mig att leva med.
Svårt att få egen tid; lär mig att prioritera.
Vuxenlivets påverkan; Johan och jag är ändå rätt barnsliga.
Köpa barnkläder; bara kul.
Byta blöjor; ganska mysigt (om man bortser från lukten).
Köra vagn; ger starka armar.

Men.

Att välja dagis.
Ger mig magknip.
Det finns en miljon dagis att välja på (VILKET VILKET VILKET!?!?!?!).
Och jättedåligt med platser (Har du valt dagis? Det måste du, det är jättesvårt att få plats!).




Fy.

Positiva negativ

Igår gick jag igenom min låda med negativ, blandade bilder jag fått och kort som av någon anledning inte fått komma med i album. Jag hittade min mormors två bröllopskort, ett från 40 talet när hon gifter sig med min morfar och ett från 60 talet när hon som änka gifte om sig med sin fransman. Jag hittade bilder från min barndom när mamma och pappa var gifta och livet var ett helt annat. Ett album med bilder från ett pyjamasparty med kompisar hemma hos pappa när jag var var sådär en 13 år. Numera fotomodellen Emma och jag poserar fånigt framför kameran. Inte visste vi att hon skulle bli fotomodell, eller att vi inte längre skulle vara vänner. Tonåren med alla finnar, all ångest, alla förälskelser, all oro. Och sen London, alla kärlekar och vänner, fester och vardagar. Jag har alltid varit den som haft med mig kameran överallt och tagit kort i tid och otid. Jobbigt då, roligt nu.

Jag tittar ner på alla kortkuvert med negativ och ratade bilder på golvet inser att det är inte i fotoalbumen som minnena ligger. Utan det är här. Bland de ratade bilderna, de som man skämdes för då. Bland tidningsutklippen och kopiorna. Det är som att läsa mellan raderna i mina fotoalbum. Här ligger allt det som jag trodde att jag inte skulle vilja komma ihåg. Men som nu får mig att tåras. Minnas. Skratta. Skämmas. Älska. Alla människor; impotenta Hamish, pojkvännen Martin, chefen Julie, snyggingen Jamie, vännen Linda, fotomodellen Emma, den underliga kompisen Ann, förälskelsen Andreas, manipulerande Magda... en del finns kvar, andra är ute ur mitt liv. Men jag är en riktig nostalgiker. Har du en kommit in i mitt liv, släpper jag dig aldrig riktigt. Jag minns dig, jag minns mina känslor för dig, mina tankar och funderingar kring dig. Har du sårat mig undrar jag alltid varför. Gled vi bara ifrån varannan så funderar jag på vad du gör idag. Försvann du så undrar jag vart. Försvann jag så undrar jag om du undrar vart jag är. Jag släpper dig aldrig.

Men jag är så tacksam. För mina minnen är mina och det är underbara. Även de jobbiga. Jag minns plötsligt att jag oxå varit 22 och festat, förälskat mig och funderat. Jag har oxå bott utomlands och försökt hitta mig själv. Jag har levt och älskat och hatat. Jag har sprungit på klubbar och barer, jag har festat med människor som imponerat på mig. Jag har förvirrat tittat på livet ifrån min bubbla och innerst inne bara hoppats att det ska gå bra. Jag ser det i mina ögon på bilderna. Jag lever, men jag fattar det inte. Allt detta finns i en låda i bråten i Elsies rum.

Elsie. Kommer hon sitta med mina bilder och undra vem hennes mamma var som ung? Kommer hon ta upp en bild på en ung kille och fråga; Mamma, vem är det här? Kommer jag rodna och säga; 'Ärch, bara en kille jag kände.' Eller komma jag sätta mig ner, titta på bilden och säga: 'Det här är Ed. Vi var kära när jag var 19 år och bodde i London. Han var bisexuell och vi träffades på en gayklubb som hette Popstars. Vi drack vin på en bänk i tunnelbanan i London och jag fick låna en t-shirt av honom eftersom jag spillde på min. Sen flyttade jag hem och han blev bankman.' Vill hon ens veta eller är det för mig själv jag berättar?

För vem sparar jag alla bilderna egentligen? För jag vet ju att jag minns allt det här, allihopa. Vartenda en. De finns alla i mig. Bilderna är bara påminnelser. Positiva och negativa. Eller egentligen är alla positiva. Även de negativa negativen.

Rummet som gav ångesten ett ansikte

Elsies rum är fortfarande en enda j-la röra.

Jag har knappt kunnat vara där inne för att det kryper i mig av stöket...

tights Monki
linne gina tricot
kofta hm