Det finns dagar då jag vaknar och undrar vad det var för mening med det; att jag vaknade. Jag är ful, misslyckad, ointresant och fullkommligt motbjudade för såväl motsatta som egna könet. Det är inte bara meningen med livet som är som bortblåst, utan hela hela alltet. 'Varför gå till jobbet? Varför sminka sig? Varför ringa och boka tandläkartid?' När jag i morgonrutinen kommit till påklädningen står jag som en urtvättad disktrasa framför plaggen. Nu kan jag välja; klä mig efter humör, eller försöka påverka mitt humör? Jag väljer att försöka påverka mitt humör och sätter på mig något roligt, något jag tycker är extra fint, eller tom något nytt som jag egentligen skulle spara till ett finare tillfälle. Jag sätter på mig en färggrann mask, inte för att dölja för andra att jag är deppigt, utan för att få mig själv att känna mig lite bättre. Nej, det är klart det inte funkar varje gång. Vissa dagar står jag där i min fina nya klänning och gråter ändå. Men andra dagar när jag krängt på mig finpaltorna så kan jag känna hur leendet smyger sig fram bakom rynkad panna, hur färgerna och mönstret i tyget, materialet och skärningen får mig att känna mig lite finare, lite gladare, lite lättare. Kanske är det bara ett sätt att skingra tankarna. Kanske är det en mask, kanske är det ett sätt att känna sig fri från tristess, sorg, depression; om så bara för en kort stund. Hur som helst, så funkar det.
Vissa dagar kan jag spela en roll, men jag är alltid Jag, men Vad är Jag idag? I andras ögon kan jag vara vem som helst, i mina ögon kan jag vara Vad som helst. Jag kan vara glamourös när jag känner mig grå, eller grå när jag känner mig grå. Jag kan vara udda när jag känner mig ospeciell, eller udda när jag känner mig udda. Det är det som är tricket.
Att klä sig är mycket en mask, men inte direkt i den negativa bemärkelsen som den klingar i. Jag väljer själv vad jag vill att masken ska visa, och vad den ska avslöja. Beslöjade kvinnor tala ofta om en frihet de känner bakom sin slöja, och jag kan förstå dem. Nu talar de och jag kanske om olika sorters frihet, men kläderna har samma funktion för mig som för dem. Jag kan känna en otrolig befrielse i att gå ut på stan iklädd någonting som jag tycker snyggt, coolt, udda och fint. En otrolig frihet över att få vara Jag, i vilken outfit/utstyrsel/roll jag behagar.